Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Likhet och jämlikhet. Den sociala typutjämningen. Av E. H. Thörnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIKHET OCH JÄMLIKHET 91
ännu för tjugufem, trettio år sedan. Han är inte längre bosatt
i stations- och de större kyrkosamhällena. Han har sin tillvaro
längre uf i socknen. Och han är ännu sällsyntare i Svealand
och Norrland. Staden har prestige; staden tvingar till
efterliknande. Normerna komma mer eller mindre direkt från
Stockholm, Göteborg och Malmö. Dagligen gå hundratusentals
exemplar av dessa stora städers tidningar ut i bygderna, spridande
dessa normer. Handelsresanden, filmförevisaren och skådespelaren,
resetalaren och predikanten, inspektören och andra yrkesutövare
hjälpa till. Och först och sist är det Stockholm som breder ut
sig. Vad som sålunda försiggår runtomkring i Sverige och i
hela västervärldeii är icke blott, att landsbygdens folk flyttar
till staden, utan också att stadens modeller och manér flytta ut till
landsbygden. De smärre städerna suga den kringliggande
bygden in i sin sfär, de större städerna utöva den avgörande
påverkan å de smärre, och dessa större städer domineras av de
mycket stora. Och så hopdragas de olika samhällena inom det
oerhörda armfånget av den octopus, som kallas världsstaden.
Ludvig Nordström har med den förmåga att se och låta se, som
är hans gudagåva, tecknat Öregrund såsom en maska i
världsstadens nät, såsom en punkt, den där medelst en mångfald
trådar förenas med de större centra; och från dessa löpa
sedermera de otaliga förbindelselederna till de mäktiga metropolerna
vid Themsen, Seine och Hudson. Varhälst vi än bo, i Harg,
i Öregrund eller i Stockholm, varda vi dock medborgare i denna
väldiga urbs med dess tilltagande typenhetlighet, dess alltmer
förhärskande normativa skick.
Men låt oss nu komma tillbaka till den sociala typutjämningen!
Under senare år har det blivit i allt högre grad ett axiom, att
mellanklasserna försvinna. Detta har blivit någonting väsentligt
mera än en torr teoretisk sats från den marxistiska litteraturen.
Det är vordet en lika kortfattad som adekvat beskrivning av en
fruktansvärd verklighet, som inträtt och utvecklat sig i Tyskland
och andra länder under och efter världskriget. Men samtidigt
med dessa gestaltningar gör sig medelklasstypen så mycket
mera gällande. Den lever och triumferar såsom väl aldrig förut.
Detta är icke minst händelsen i Sverige och det övriga
Skandinavien. Vi säga inte, att medelklassen i realiteten lever och
triumferar. Det är mycket möjligt, att vissa anledningar ges
även till en sådan utsago. Men det är först och främst i yttre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
