Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - Lundapoeter. Av Ivar Harrie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 139
Sen år 1920, då Flaskpost utkom, har Gabriel Jönssons livsseglats
blott sporadiskt ackompanjerats med sång. Det är att hoppas, att
denne lyriker av Guds nåde snart bryter sin redan alltför långa tystnad.
Den natur, som möter en i Gabriel Jönssons diktning, är den fagra
och rika kuststräckan mellan Landskrona och Hälsingborg med sina
gråa fisklägen och lummiga byar; Sjsellands kust bildar fondkulissen,
och mot den avtecknar sig, mitt i det glittrande Sundet, den stolta
profilen av det skånska Ithaka, Hven, backsvalornas och klangrosornas
bördiga ö. Något längre åt norr och en smula inåt landet ha vi att söka
Frans G. Bengtssons hembygd och poetiska miljö. Slätten och sundet
ha vi lämnat bakom oss, men vi äro ännu inte inne i den
småländskt karga Göingebygden med dess barrskogar, bergknallar och
röda stugor. Vid synranden skymtar den medelhavsblåa Skelderviken,
åsarna forma sig i präktiga rocaillemotiv, i herregodsens parker och
skogar vimlar det av vilt, och eken är karaktärsträd snarare än
boken; det är ett landskap i rik och pompös seicento, med klara, starka
färger och festligt, men ännu klassiskt behärskat linjespel. Det är
där, någonstans i Rösjöholms skogar, som den unge poeten en
vårbrytningsdag såg aprils unga genius vakna:
Du ler ändå med ögon oförskräckta,
fast blåsten sveper dig och frosten slår.
Du vet att snart i någon glänt du står
i smeksamt sken, med anklarna betäckta
av dunmjukt gräs, och låter vinden fläkta
den sista vätan från ditt bruna hår.
Då lever hela tystnaden, som flyter
i andakt kring dig, endast störd av knäppar
från någon blankögd råbocks snabba klöv.
Du kanske drömmer nu, hur då du bryter
en kvist av björk och drar längs dina läppar
dess klibbiga och halvutspruckna löv.
I samma skog, kanske i samma glänt, har han förnummit den
nordskånska högsommardagens solvarma härlighet:
Kärleksheta
flöden leta
väg bland valv och brakvedssnår
där de spinna
nät och tvinna
guldtråd i ett mossgrönt hår.
Allt är ljus.
Intet sus
dagen stör i solbedövat
lugn i lövat
sommarhus.
Hembygdens feodala traditioner och bukoliska yppighet ha satt sin
prägel på Frans Bengtssons skaldskap. En myllrande rikedom — ibland
trängsel — av färgstarka och fulltonade poetiska sensationer, som
poeten med osviklig självtukt söker tygla genom stramt klassisk
formkultur — det är de utmärkande dragen i hans prisade och häcklade, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
