Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor - Statsministerombyten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR
Stockholm 20. 2. 1925.
Statsminister- Underrättelsen, att den tredje Brantingska ministären
ombyten. den 24 januari efter 3 månaders tillvaro omvandlats till
en ministär Sandler, ger närmast en ny påminnelse om ostadigheten
i innehavet av rikets högsta förtroendepost. Efter den Hammar-
skjöldska ministärens relativt långa regemente är detta på mindre än
åtta år det nionde statsministerombytet. Kommer därtill, att herrar
Edén, Branting andra gången och Trygger hållit sig så länge som
ungefär 2!/,, 1’/> och 1!/; år, blir osäkerheten för övriga herrar
excellenser dess mera i ögonen fallande: 3—8 månader: beteckna de
yttersta gränserna för deras funktionstider. Till bildens fullständi-
gande hör, att vi under denna tid haft nyval till Andra kammaren
åren 1917, 1920, 1921 och 1924, men att varken vid dessa val eller
vid Första kammarens fullständiga nyväljande 1921 några genomgri-
pande förändringar av partiernas styrkor inträtt.
Av de täta skiftena på statsministerposten skulle man lätt sluta att
vårt land varit hemsökt av ytterst häftiga politiska strider dessa se-
naste år. Verkligheten har emellertid varit den rakt motsatta. Sedan
potatistågen och bondeförbundshetsen 1917 samt de styrandes förfäran
1918 för något stycke svensk bolsjevism väl voro över, har vårt po-
liliska liv glidit i det absoluta lugnets farvatten, ty den vindil, som
förbudsomröstningen 1922 gav, blåste övervägande från det frireligiösa
hållet. Vid valtillfällena, politiska eller kommunala, ha visserligen
väljarmassorna gått fram relativt flitigt, jämlikt de lystringssignaler,
som utskickats från de olika generalstaberna, men envar något så
när uppmärksam iakttagare vet, att tågen till valurnorna skett utan
hänförelse eller iver, allenast av vana eller möjligen något slags
pliktkänsla. Vad folk intresserat sig för dessa år har varit kampen
om brödet och den egna existensen i en svår allmän depressions-
tid; har det därutöver blivit kvar någon smula uppmärksamhet att
offra på annat och andra, så ha vi bra mycket hellre ägnat den åt
de underliga skådespelen på främmande marker än åt gästrollerna
på den lilla scen, som växelvis spelar på Helgeandsholmen och vid
Mynttorget. Ruhr, Mussolini, Egypten, Sovjet-Rysslands omdanings-
process, ja, t. o. m. mul- och klövsjukan i Skåne — det har varit
helt andra realiteter än de modifikationer i kommunalbeskattningen
och arbetslöshetspolitiken, som kostat svenska ministärer livet. Av
upprörd politisk stämning har ej funnits ett spår. Valmakarna — en-
kannerligen de, som företrädesvis måste vädja till de stora massorna
— ha vridit sina händer i förtvivlan, erkännande: »vi kunna inte få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
