Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Otrygghet och ansvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OTRYGGHET OCH ANSVAR 169
skälet för försvarsvännernas motvilja mot meddelaktighet i de
från vänsterhåll nu påyrkade besluten ligger emellertid djupare
än i dessa tillfälliga uppskovshänsyn. Det bottnar i deras
livliga känsla av ansvar för folk och land, i deras allvarliga
bekymmer inför det internationella lägets osäkerhet och i deras
oförmåga att som tillfyllestgörande framtidsborgen godtaga hr
Sandlers statsministeriella förklaring, att försvarets nedskriv-
ning i den utsträckning regeringsförslaget påyrkar »icke skulle
innebära något äventyrande av landets säkerhet». Regerings-
förslagets anhängare veta helt visst samt och synnerligen, att
försvarsvännerna på den punkten hysa en rakt motsatt me-
ning, och man borde då ej ha så svårt att förstå dessas vägran
att biträda ett beslut på propositionens grundval.
Här är ej platsen att fördjupa sig i organisatoriska detaljer.
Totalintrycket vid en granskning av de militära regeringsförsla-
gen blir — det kan ej hjälpas — att försvarsministern genom-
gående sett hela problemet som en inrepolitisk riksdagsfråga,
där kostnadssumman och övningstiden betydde allt, medan
härordningens effektivitet ur rent militär synpunkt däremot
betraktats som en sak av mycket underordnad betydelse. Ingen
kan tjäna två herrar, även om de stå varandra så relativt
nära som vulgärdemokratien och de folkfrisinnades ledare.
Försvarsministern har nu, för att i någon mån tillfredsställa
bägge, åt armén givit en vidare ram än i förra årets social-
demokratiska förslag, men å andra sidan har han vattnat ut
den till den grad, att man rent av frestas att betvivla dess
arbetsduglighet. Den nya härordningen ger en i många hän-
seenden omodern armé. ’Proportionen mellan truppslagen
är i stort sett den 1914 bestämda, och världskrigets erfaren-
heter ha här ej fått inverka vägledande (förutom i fråga om
flygvapnet och dess organisation). Stridsvagnsvapnet saknas
alldeles, vilket medför fara för att man blir främmande för
utvecklingen inom ett helt vapenslag. Proportionsvis blir här-
ordningen ganska dyr. Ersättningsreserven får blott 30 dagars
militär utbildning och användes för övrigt i handräcknings-
tjänst. Kadern beräknas blott efter det knappaste fredsbe-
hov. Redan linjearméns mobilisering blir därför beroende av
tillgången på gott reservbefäl. Man kunde därför haft skäl
att vänta energiska åtgärder för reservbefälsfrågans lösning,
men propositionen bjuder härvidlag endast på några matta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
