Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Reklamen inom livsmedelshandeln. Av Harald Huss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196 HARALD HUSS
säljas på Stockholms auktionskammare. Vår tids stort anlagda
reklamannonser skilja sig från denna lilla Aftonbladsannons —
man torde kunna säga som en elefants trumpetstötar från en liten
kissemisses jamande. »Dagspressen är numera den
allenahär-skande förbindelselänken mellan säljare och köpare», upplyser
en tidning sina läsare om. Man behöver ej genomögna mer än
en enda tidning för att finna, att uttalandet i stort sett synes
vara befogat. Stora och små annonser trängas om utrymmet i
tidningarnas spalter, och var och en försöker på sitt sätt att draga
till sig läsarnas uppmärksamhet. Man kan säga, att detta också
ofta lyckas. Många av annonsörernas tillkännagivanden kunna i
mitt tycke understundom intressera betydligt mer än en del av
textinnehållet i tidningarna. I dessa fall fyller annonsen
säkerligen sitt ändamål, nämligen att verka aptitretande och
intresseväckande. För att kunna utöva denna verkan måste uppgifterna
emellertid vara sakliga. Humbugen bör m. a. o. bannlysas, ty
överdrivna och ovederhäftiga tillkännagivanden väcka mycket lätt
misstroende mot en firmas kanske för övrigt utomordentligt goda
tillverkningar i stället för att, som avsikten måste vara, väcka
förtroende för dem. I själva ordet reklam ligger ju, att det är fråga
om ett ideligt utropande av en sak, men utropandet bör givetvis
ske under undvikande av de falska tonerna. Annonsören bör
känna ansvar inför de löften, som givas i tidningsmeddelandet.
I en landsortstidning läste jag för ett eller annat år sedan en
artikel berörande här ifrågavarande ämne. Där stod bl. a.:
»Numera har varje duktig affärsman klart för sig, att det icke är på
loven som framgången beror, utan på halten, och detta utgör
för den köpande allmänheten en verklig garanti beträffande
pressreklamens tillförlitlighet.» En huvudstadstidning, som för
någon tid sedan hade en stor artikel om »den nya annonsen»,
säger ungefär detsamma, när den skriver: »Man har lärt sig
förstå, att vad det först och främst gäller för affärsmannen, är att
förvärva kundernas förtroende och att behålla det.»
»Reklamen», fortsätter den, »får icke innehålla annat än vad man kan
stå för. Allmänheten skall kunna lita på den.» Den moderna
reklamens barnsjukdomar, vilka yttrade sig däri, att man nästan
vrålade fram den ena överdriften efter den andra om resp. varors
förträfflighet, påstås vara för länge sedan övervunna. Är detta
nu verkligen fallet? Kan man säga, att affärsmännen icke längre
synda mot nyssnämnda goda reklamprinciper? Äro överdrifterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
