Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Reklamen inom livsmedelshandeln. Av Harald Huss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200 HARALD HUSS
mjöl som »det bästa». Vern skall den köpande allmänheten tro?
Skall konsumenten hålla sig till den kvarn, som lockar med att
hans mjöl »i kvalitet står högt över samtliga andra såväl svenska
som utländska fabrikat» ? Jå, valet är ej lätt, det måste medgivas.
Det kan nog ej gå på annat sätt än att helt enkelt — om ett
sådant uttryck här tillåtes — pröva igenom alla de sorter, som
bjudas! Men — vilken nytta har då under sådana förhållanden
den mjölkonsumerande allmänheten av en upplysning om att det
och det mjölet är »det bästa» av alla? Den möjligheten är ju ej
heller utesluten, att den kritiska allmänheten under sitt sökande
finner, att ett mjöl, vilket icke annonserats som »det bästa», är
bättre än det bästa! Vad skall då denna allmänhet tänka och tro
om de »bästa» fabrikanternas reklammetoder?
I samma stil gå annonser om senap, kaffe, té, choklad, smör
och flera andra livsmedel.
Dessa annonser äro ofta hållna i sådana burdusa, överdrivna,
superlativa ordalag, att man nästan på grund härav skulle vilja
överse med dem, låta stilen så att säga självdö, men som jag redan
förut påpekat har stilen så ytterst lätt för att smitta av sig. Det är
därför som jag anser mig böra korsfasta dylika reklamuttryck.
Det skulle ju kunna vara möjligt, att nagelfarandet komme att ha
någon liten nytta med sig. Jag åtminstone är så optimistisk, att
jag hoppas det.
På ett helt annat, till synes mycket finare, men i verkligheten
mera förrädiskt sätt försöka margarintillverkarna vinna kunder
för sina smörblandningar. För några få år tillbaka kände ingen
människa till något så komplicerat som en smörblandning.
Kaffeblandningar och téblandningar kände man till och köpte i den
affär, där man fann dessa varor vara bra, men »smörblandningar»
voro på den tiden obekanta storheter. Nu däremot säljas dessa
i alla livsmedelsaffärer. Och intet ont i det, när det finnes
marknad för dylika varor, när man m. a. o. tyckes anse, att
smörblandningarna äga existensberättigande. Vilket jag för min del måste
förneka, på grunder som jag i min bok Livsmedelshandelns
avigsidor anfört. Må handeln blomstra, det har ju dock i stort
sett hela samhället gott av! Ingen vill opponera sig mot en lojal
handel, om denna distribuerar varor, vilka äro utan skavank och
saluhållas under riktig beteckning. Mot »smörblandningarna»
kunna ej heller några anmärkningar riktas med avseende på deras
beteckning vid själva försäljningen, ty de äro alltid som sig bör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
