- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Femtonde årgången. 1925 /
206

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Reklamen inom livsmedelshandeln. Av Harald Huss

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

206 HARALD HUSS

effektiva medel mot stillastående. Den sporrar alla som
deltaga i densamma till att i högsta möjliga grad fullkomna sina
prestationer, men — den bör hålla sig inom lojala gränser. En
affärsman, som rekommenderar sina havregryn som en sorts
läkemedel, ställer sig själv i nivå med kvacksalvaren.» Jag tror,
att detta för 15 år sedan nedskrivna omdöme har full giltighet
än i den dag som är.

På tal om annonsering av läkemedel för olika åkommor i
pressen skrev en läkare, dr Einar Rodhe, i Hygienisk Revy år
1923 följande synnerligen tänkvärda ord:

»Ett läkemedel må vara än så bra — det är i de flesta fall
icke möjligt för de sjuka att avgöra, om det är lämpligt att
använda i det givna fallet, därtill fordras i allmänhet
läkareundersökning.» En person besökte dr Rodhe »på grund av
kraftnedsättning och nervösa symtom». Han hade försökt alla
möjliga slag av annonserad medicin, men ej blivit hjälpt. Det
befanns, att sockersjuka förelåg. »Nu hade den sjuke», skriver
dr R., »tack vare tidningsannonserna till ingen nytta laborerat
med en hel del medel, rekommenderade som lämpliga vid olika
svaghetstillstånd och därigenom försuttit en dyrbar tid. Dylika
fall äro ingalunda sällsynta, tack vare det humbugsartade
annonseringssätt en hel del läkemedelsfabrikanter icke akta för
rov att betjäna sig av till en lättrogen allmänhets förvillande.»
— »Ej för läkarens skull, men för de sjukas, vore det en
välgärning, om en lagstiftning kunde komma till stånd, som lade
hinder i vägen för läkemedelsannonsering i pressen...» Jag
tillåter mig fråga — måste ej innehållet i detta uttalande anses
äga full tillämpning på »fallet havremjöl»? Låtom oss sätta in
ordet havremjöl i stället för orden »alla möjliga slag av
annonserad medicin», och vi få följande lydelse på en del av dr Rodhes
uttalande: »En person besökte mig på grund av kraftnedsättning
och nervösa symtom. Han hade försökt havremjöl, men ej
blivit hjälpt. Det befanns, att sockersjuka förelåg. Nu hade
den sjuke tack vare tidningsannonser till ingen nytta laborerat
med havremjöl, rekommenderat som lämpligt vid
svaghetstillstånd, och därigenom försuttit en dyrbar tid.»

Det synes mig som om känslan av ansvar vore rätt
outvecklad hos de livsmedelsfabrikanter, vilka anse det lämpligt att
annonsledes giva allmänheten löften av den art, varpå jag ovan
lämnat exempel. Medicinera ej! ropar porterfabrikanten. Sök

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jun 24 21:41:49 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1925/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free