Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Litteratur - Axel Wallengren (Falstaff Fakir): Samlade skrifter. Av Nils Afzelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR
Axel Wallengren (Falstaff Fakir), Samlade skrifter. Utgivna av
Hans Kiintzel. 1—5. Sthlm. (Geber.) 1923—1924.
Hur många levande diktarminnen ha icke begravts under det
välmenande men en smula otympliga monument som heter »samlade
skrifter»! Axel Wallengren tål sämre än de flesta tyngden av ett
sådant; offentlighetens fulla ljus faller nu alltför skoningslöst över de
många svaga sidorna. Utan tvivel hade det varit klokast att inskränka
sig till en mer eller mindre fullständig samling av fakirskrifterna och
ett starkt begränsat urval av vers och allvarlig prosa. Det är fråga
om man gör lyrikern Wallengren någon tjänst genom att ånyo utge
Bohéme och idyll, l det smakfulla urval av skrifterna som trycktes
några år efter hans död med företal av Strindberg fanns allt det
bästa med. Nu måste man göra sig besväret att söka ut detta bland
massan av heineska kommoditetsvers och något nattstånden
kokött-poesi — fina skälvande förvårsaningar, spröda rytmer, rörande, skygga
tillståelser, liksom viskade genom mörkret från en vän till en annan.
Några glindrande, friska daggdroppar i en dammig spindelväv. Och
lönar det sig att rädda den erkänt svaga novellen Ensam endast
för den Hamsunska drömfantasien, som lyser upp i grådasket, och
för ett par skarpt sedda smådrag?
En annan betänklighet mot den nya upplagan får man väl avvisa
som alltför sentimental och exklusiv: förlusten av tidsstämning.
Njutandet av de odödliga »sammandragen av allt mänskligt vetande» är
för många på något hemlighetsfullt sätt förknippad med de små tunna,
dyrt förvärvade häftena med sina kuriösa omslagsteckningar. Och
ur den osannolikt fula makartsbuketten utanpå versbokens omslag i
blaskig rosa slår 80-talsdoften stark emot en. Av allt detta finns
ingenting annat kvar än några av Albert Engströms teckningar till
humoreskerna i Söndagsnisse, som utgivaren har haft den goda idén
att bevara.
Men upplagan måste nu en gång göras, och många som aldrig
lyckats få se ens en skymt av Lyckans lexikon och Enhvar sin
egen professor ha troligen köpt de tredje och fjärde delarna av
skrifterna med tacksamma känslor emot utgivare och förlag. Att nu
ha fått de tre encyklopedierna ånyo tillgängliga och många hittills
ganska litet kända fakirskämt — däribland en så rolig sak som
Splitter nytt i Juridiskt arkiv — samlade på ett ställe, är den
största vinsten med denna nya upplaga. Utgivaren har gjort uppgiften
lätt för sig. Han har nöjt sig med ett naket omtryck av de förut i
bokform utgivna skrifterna, ur vilka ban endast uteslutit en novell
på 9 sidor. Han har anlitat originalmanuskript i endast två fall,
fastän det säkert ej varit någon omöjlighet att finna flera. Den litte-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
