Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 6. 4. 1925 - Sovjet-Rysslands asiatiska politik - Det benådade Bulgarien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FBÅGOR 233
Den rysk-japanska förbindelsen är ett politiskt resonnemangsparti
och en sekundär företeelse i förhållande till spänningen tvärs över
Pacific-Amerikas, Australiens och Storbritanniens skarpt anti-japanska
politik (flottbasen i Singapore m. m.) -— sålunda ur japansk synpunkt
närmast ett slags återförsäkring. Men det kompletterar den
världspolitiska uppställningslinje tvärs genom Asien, som ända sedan 1918
förberetts och långsamt klarnat, och som härovan flyktigt skisserats.
Då en av de i världskriget besegrade staterna icke
blott fått tillträde till Nationernas Förbund, utan
också hugnats med ett specialnummer av The Times, lär den väl
få anses återupptagen som fullt salongsmässig medlem av den
internationella societeten. Det engelska världsbladet har den 27 januari
utgivit ett Supplement ön Bulgaria, fyllt av orienterande artiklar
över det bulgariska samhällslivets olika sidor, ymnigt illustrerat och
därtill prytt med ett facsimile av kung Boris Illis autografiska
lyckönskan på engelska — stora bank-, tobaks- och rosenoljeannonser ej
att förglömma. Det kan ju tilläggas, att tidningen antyder, att
engelsmännen äro något på efterkälken i jämförelse med andra nationer i
utnyttjandet av detta »attractive field for international capital and enterprise».
Svensk Tidskrift har i årgången 1918 (s. 528) givit en framställning
av Bulgariens sammanbrott i världskrigets slutakt och 1923 (s. 364)
av dess diktator under de mellanliggande åren, den hänsynslöse
kraftpolitikern Stamboliiski, bondeledaren och på en gång bourgeoisins
och kommunisternas förföljare, och av hans våldsamma fall. Det
var den efter freden ytterligt starkt reducerade armén, som i alla
fall gav möjlighet åt de borgerliga partierna att genomföra kuppen,
och sedan dess regerar genom ministären Tsankov en koalition av
dessa med det väl valda namnet »demokratiska ententen».
Hittills tycks man lyckligt nog ha lotsat landet genom svårigheter,
som givetvis äro mycket stora. Blodavtappningen och den
ekonomiska kraftuttömningen under krigen 1912—13 och 1915—18, de tunga
skadeståndskravens tryck och översvämningen av flyktingar, särskilt
från de förlorade provinserna — man talar om 400,000, många i yttersta
nöd — utgöra naturligtvis fruktansvärda hinder för återhämtningen.
Den prosaiska ihärdighet, som brukar anföras som ett av
karaktärsdragen hos det bulgariska folkets djupa led, är här ställd på ett
hårt prov. I varje fall har den nuvarande regeringen, som försiktigt
undvikit någon skarp brytning med Stamboliiskis agrarlagstiftning,
hittills, stundom med våld, lyckats hålla nere kommunisterna, bland
vilka sovjetryssarna — i sina uppviglingsförsök bland Balkanfolken
lyckligt förenande egna principer med traditioner från tsardiplomatin
— med framgång lära sått sina tankekorn. Med de macedoniska
ligorna, Balkans värsta fridstörare, vilka icke blott inom landet pläga
göra tillvaron tvivelaktig för motspänstiga ministrar, utan också utåt
lätt kunna störa dessas fredsbevarande intentioner, har man delvis
kommit till rätta genom en tur, som väl får betraktas som speciellt
balkansk. Även bland dem verkade sovjetagitationen, med den påföljd
Det benådade
Bulgarien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
