Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 6. 4. 1925 - Det benådade Bulgarien - Svensk vetenskap och internationell samverkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 235
Den nuvarande utrikesministern Kalfov har till Times numret
lämnat ett klokt och försynt avfattat bidrag om Bulgariens förhållande
till Nationernas Förbund, vars oumbärlighet för det av
Neuilly-traktaten bundna landet han varmt prisar. Han passar emellertid
på att göra ett par diskreta antydningar. Den ena gäller
lämpligheten att göra avrustningsprogrammet till verklighet ej blott för de
besegrade, utan också för segrarna, den andra att göra allvar av
bestämmelserna om skydd för de nationella minoriteterna, som nu
till större delen »av en eller annan anledning intill denna dag
förblivit utan tillämpnings Han erinrar därvid om det vackra
föredöme, som Bulgarien och Grekland lämnat genom sin
överenskommelse i Geneve (den 29 sept. 1924) att åt representanter för förbundet
uppdraga att fungera som rådgivande och övervakande organ vid
tillämpningen av minoritetsskyddsbestämmelserna. Det befinnes nu
att, ungefär samtidigt med att han skrev detta, nämnda
överenskommelse (som även var undertecknad av N. F:s råds ordförande
och generalsekreterare) efter att ha godkänts av bulgariska sobranjen
— den 18 januari enhälligt förkastades av grekiska
deputeradekammaren! Så kunna även de ljusa tecknen förbytas till mörka.
Alltsedan latinet förlorade sitt
allenaherra-välde inom den vetenskapliga världen har
frågan om vetenskapens språk varit ett svårt crux, framför allt för
de mindre språkområdenas forskare, och det har redan tidigare varit
under behandling här i tidskriften (årg. 1918, s. 536 ff.). Åtminstone
en representant för svensk humanistisk vetenskap, prof. Vilhelm
Lundström, har i ord och handling förfäktat användningen av svenskt
språk för svenska vetenskapsmän, d. v. s. skyldigheten för utlandets
forskare att lära sig svenska så pass att de kunna följa en svensk
framställning. Så till vida ha hans tankar också haft stora
landvinningar att uppvisa efter kriget, som svenskan fått en helt ny
ställning som studieämne vid utländska högskolor och många
vetenskapsmän utomlands numera gjort sig förtrogna med svenskt språk — så
till vida naturligt nog, som en hel del av dem säkert kunnat inhämta
tillräckligt därav på några få dagar. Men trots detta är vägen till
en allmän villighet i utlandet att studera arbeten på svenskt språk
icke blott ännu oändligt lång, utan t. o. m. så lång, att den ganska
säkert aldrig kommer att leda till målet. Och vi ha knappast rätt
att beklaga oss däröver; ty trots nödvändigheten för oss, medlemmar
av ett litet språkområde, att lära oss främmande språk i helt annan
utsträckning än de större ländernas vetenskapsmän, är vår egen
tröghet på denna punkt mycket stor. Det stora flertalet svenska
vetenskapsmän läser knappast italienska, trots den italienska vetenskapens
stora betydelse på många områden; de som läsa spanska äro säkert
lätt räknade, för att nu icke tala om vårt förhållande till de slaviska
språken och finskan; jå, t. o. m. ett så lätt lärt (skrift)språk som
holländskan har notoriskt avhållit svenska vetenskapsmän från i sig
själva välbehövliga studier. Det är på sin höjd de germanska språk-
Svensk vetenskap oeh
internationell samverkan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
