Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 6. 4. 1925 - Svensk vetenskap och internationell samverkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 237
svenskspråkiga arbeten har ett enstaka undantag måst göras därifrån.
Språken äro helt naturligt som regel tyska, engelska och franska,
men även ett bidrag på spanska förekommer, och exempel saknas ej
på att t. o. m. medlemmar av de stora språkområdena skrivit på
andra språk än sitt eget. När en kalifornisk litteraturhistoriker med
ett tyskt namn på franska anmäler två böcker på engelska av en
polack, måste man medge att internationalismen ej kan gå längre.
Och viktigare än dessa rent Utvärtes tecken härpå är recensionernas
innehåll, som synes vittna om verkligt ärlig vilja att uppskatta
värdet av utländska bidrag icke blott till vetenskapen i allmänhet utan
icke minst till utforskningen av kulturförhållandena i recensenternas
egna länder. Skulle man i detta hänseende anmärka något, vore det
snarast på en kanske icke alltid obefintlig tendens att säga så mycket
vackert som möjligt om det utländska bidraget, för att undgå
misstanken om partiskhet; men i det stora hela förefaller icke heller det
vara fallet utan en äkta vetenskaplig objektivitet ha fått råda.
Som i någon mån ligger i vad som redan sagts, har Litteris att
döma av de hittills utgivna två häftena fått sin tyngdpunkt förlagd
på den rent internationella uppgiften att vara en mötesplats för olika
länders humanister. De anmälda svenska — d. v. s. av svenskar
författade — arbetena äro åtminstone än så länge helt få, och även om
de svenska recensenterna äro flere, överstiger deras antal ej det som
representeras av de stora nationerna var för sig. Tack vare denna
mångsidighet har tidskriften också fått bidrag av de främsta på olika
områden, sålunda två sådana som Harnack och
Wilamowitz-Moellendorff, samt också exempelvis den engelske kritikern Saintsbury, de
tyska historikerna Stern och Liebermann, för att blott nämna ett par
exempel. Recensionerna äro så fylliga och ofta så väl skrivna, att
var och en som intresserar sig för humanistisk vetenskap har stor
behållning av att studera en hel del bland dem, också när de äro
fjärran från hans eget egentliga område. Man har alltså all
anledning att önska den nya tidskriften den framgång som den ur många
synpunkter förtjänar.
Ej ens en inbiten pessimist kan för övrigt bestrida, att den andliga
utjämningen på det vetenskapliga området gör oavbrutna framsteg.
Det största hindret härför, på detta område liksom på övriga, utgöra
stora kretsar bland fransmännen, trogna sin ömvändning av Clausewitz’
grundsats; för många fransmän är freden alltjämt en fortsättning av
kriget fastän med andra medel. Kort efter krigets slut sökte de göra
slut på den ovärderliga tyska katalogen över den vetenskapliga
världen, Minerva, Jahrbuch der gelehrten Welt, genom att dels vägra
bidrag till den och dels sätta upp en konkurrent, kallad Index
Gene-ralis, som upplevde några årgångar och därvid visade sig motsvara
högt ställda anspråk på felstavning av namn och andra missförstånd.
Det är därför icke av skadeglädje som man konstaterar, att Minerva
med glans genomgått skärselden och med sin just utkomna 27:e
årgång framträder fullständigare än någonsin. Där saknas ingalunda de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
