Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Arbetslönenivån i Sverige. Av Gösta Bagge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARBETSLÖNENIVÅN I SVERIGE
AV PROFESSOR GÖSTA BAGGE
Den alltid brännande frågan om den »rätta» arbetslönen har
under den senare tiden varit i alldeles särskild grad
föremål för allmänt intresse och animerade meningsutbyten. I Svensk
Tidskrift har disponenten Gerard De Geer i sin artikel om
Lönekrisen i Sveriges näringsliv (h. l 1925) givit uttryck åt de
synpunkter, som näringsidkare lägga på problemet; i den
socialdemokratiska tidskriften Tiden har det behandlats ur
arbetarrörelsens synvinkel; och i dagspressen har i en rad artiklar —
bland vilka professor Ohlins och docenten Åkermans
intressanta framställning intaga en särplats — framlagts de mest
skiljaktiga meningar i ämnet.
En blick på vidstående diagram över pris- och lönenivåernas
utveckling inom den svenska industrien under åren 1913—1923
förklarar utan vidare grunden till den intensitet, varmed
löneproblemet för närvarande gör sig gällande i vårt land.
Det visar, att under det att industripriserna oavbrutet stego
efter tiden 1913—1920, med ett litet hak nedåt omedelbart
efter »fredsutbrottet», för att sedermera undergå den bekanta
våldsamma nedgången 1921—1922 och slutligen stabiliseras
under åren 1923—1924, så har arbetslönen ej alls följt
industripriserna i deras lopp, varken uppåt eller nedåt. För
närvarande — under tiden efter 1923 ha förhållandena ej
undergått några avsevärda förändringar — befinner sig penninglönen
per timme på ett indextal av 249, under det att prisindextalet
för de produkter, varmed dessa löner skola betalas, har sjunkit
ned till 176; en skillnad alltså på ej mindre än 73 poäng. Redan
detta är ju en slående siffra.
Icke mindre påfallande är reallönens utveckling. Penninglönen
inom industrien steg visserligen i likhet med varupriserna under
tiden 1913—1920 men ända till 1919 betydligt saktare än
varuprisnivån och levnadskostnaderna, så att reallönen — d. v. s.
lönen mätt i de nyttigheter och tjänster, som arbetaren kan köpa
för sina pengar — sjönk under denna period. År 1919
återigen sköt penninglönen per timme i höjden — delvis sannolikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
