Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Kyrkan och det ekonomiska livet. Två skriftliga diskussionsinlägg - I. Av Einar Billing
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250 EINAR BILLING
sociala förhållandena kan framväxa. De materiella, ekonomiska
värdena stå då ej längre som de högsta. Nya andliga värden
träda fram och kräva att taga de förra i sin tjänst. Så frigöras
de i själviskhet bundna krafterna för kärlekens tjänst; känslan
av ansvar för människolivet, var det leves, väckes och starkes:
blicken skarpes för allt som hotar att förvrida eller förkrympa
personlighetslivets utveckling; samvetet reser sig med ökad styrka
mot all orättfärdighet. Genom allt detta skapas de inre
förutsättningarna för ett verkligt personligt gemenskapsliv och därmed
för ett andligt utbyte till inbördes fostran och tillväxt. Kyrkans
förmåga att fylla denna uppgift är först och sist betingad av det
djup, varmed hon tillägnat sig evangeliet, och den kraft och
uppfinningsrikedom, varmed hon förmår att under skiftande villkor
med dess budskap nå människornas hjärtan och samveten. De
nya och skärpta sociala problem, inför vilka kyrkan i vår tid
ställes, innebära därför för henne i första rummet ett krav på
djupare koncentration kring evangeliets kärna och på förökad
energi i hennes innersta religiösa gärning.
b. I kyrkans rent religiösa gärning ligger på varje punkt också
en social uppgift innesluten. Sin uppgift att till människosjälarna
förmedla evangeliets budskap kan hon ej rätt fullgöra, om hon
ej med alla de medel, som stå henne till buds, strävar att ställa
in också det sociala livet under evangeliets belysning och under
samvetets dom. Hennes synpunkt måste härvid alltjämt vara
den religiöst-etiska. Samhällstekniska frågor, i vilka inom samma
kristna grundåskådning olika ståndpunkter kunna rymmas, falla
icke under hennes domvärjo. Men liksom tjänandet av de
kroppsligen lidande och nödställda (diakonien) alltid för kyrkan tett sig
som ett nödvändigt led i hennes själasörjaregärning, så kan hon
ock, där samhällslivets förhållanden äro sådana, att det högre
personlighetslivet därigenom hotar att förspillas och
mottagligheten för de andliga värdena att förkvävas, icke, utan att svika
sin uppgift, tiga stilla. Hon vänder sig alltid närmast till de
enskildas samveten. Men skall hon rätt kunna väcka dem till
medvetande om sitt ansvar och visa dem den väg de hava att
vandra, måste hon vara beredd att utan fruktan eller mannamån
blotta sedliga missförhållanden inom det bestående samhällslivet.
Endast så kan hon fostra de enskilda kristna till deras uppgift
att vara ett salt för folklivet. Kräver tidens nöd av henne mera
energisk koncentration kring hennes religiösa uppgift såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
