Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Magnus Gabriel de la Gardie som konstmecenat. Av August Hahr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264 AUGUST HAHR
av förläningsgodsen. Av både det ena och det andra
drabbades ingen hårdare än De la Gardie. Samtidigt avlägsnades
han från sitt kanslersämbete och utnämndes till riksdrots, en
utnämning som knappast var allvarligt menad. Det enda ämbete
han från tidigare år till sin död beklädde, och för vilket han
djupt intresserade sig, var det som Upsala universitets kansler,
varom i det följande skall talas.
De la Gardies oblida öden på äldre dagar skänka likväl en
viss tragikens försoning åt vad han felat under lyckans och
medgångens ljusa dagar. Men skuld sonas icke endast genom
undergång. Fel och misstag kunna uppvägas på annat sätt.
Man känner sig för övrigt frestad att fråga: Var verkligen den
kungliga vedergällningens hårdhet fullt rättvis? Låg månne däri
icke ett grand av misstänksamhet och rätthaveri hos en enväldig
konungamakt och tillfredsställd hämndkänsla hos de nya männen
i dennas tjänst? Karl XI har själv låtit ge ett svar, som kan
förtjäna anföras:
Förlidet års brev, som Ers Excellens kallar svåra, voro dock ej så svåra som
fäderneslandets tillstånd, då Kongl. Maj:t mottog riket, emedan allt som till
dess försvar och säkerhet då feltes, så att varken militien kunde få sitt
underhåll eller betjänterna sin lön. Hans Maj:t har ingen gjort brottslig, utan var
och en har för sin conduite stått under ständernas dom, då var och en som
kunnat fått sin oskuld bevisa med skäl och acta.
De gärningar, som tala till De la Gardies förmån och av
belackarna helst förtigas, ligga på ett annat plan.
Det är nämligen mindre statsmannen än kulturpersonligheten
vi önska se i honom. Ingen av hans samtida svenska
ståndsgelikar kan mäta sig med honom i intresse för andlig odling
över huvud laget, ingen har inlagt så stora förtjänster om
fosterlandets högre kultur, ej minst den konstnärliga.
I sin egenskap av Upsalaakademins kansler i trettiotvå års
tid har han inristat sitt namn i universitetets hävder. Hans
kanslerstid sammanfaller med en för berömda insatser såväl i
den svenska vetenskapen som i universitetets utveckling utmärkt,
men ändock mycket upprörd period i dess historia. Det är
Olof Rudbeck d. ä:s och dennes kollegers, en Loccenius’, en
Schefferus’, en Verelius’, en Terserus’ på både uppslag och
starka motsatser så rika tid. Vad som under dessa år
uträttades för universitetet i avseende å institutioner, byggnader och
undervisning kan betraktas som ett Rudbecks och De la
Gardies gemensamma verk, även om den förre vanligen gav ini-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
