Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Magnus Gabriel de la Gardie som konstmecenat. Av August Hahr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268 AUGUST HAHR
att taga stickprov just från den avlägsna borgen på Kållandsö,
där mycket av det dekorativa torde uppstått under hans
frånvaro och där svenska krafter i stor utsträckning anlitats.
Läckö-dekorationerna äro nog ändock bättre än sitt rykte. Karlbergs
slott visar prov på en utsmyckning av högre kvalitet. Den
kännedom vi kunna förskaffa oss om hans konstsamlingar,
framkallar likaledes ett rätt blandat intryck genom den grella
kontrasten mellan kvalitetsföremål och tarvliga machverk. De la
Gardie stod i allmänhet på sin bildade samtids nivå och hade
dess förkärlek för det pompösa och retoriska, en böjelse, för
övrigt, som måtte gått svenskarna i blodet och passat deras
lynnesläggning. Barockstilens prakt och ståt stodo tidens herrar
till buds för att uttrycka maktens betydelse, och ingen
försummade att efter råd och lägenhet realisera en Ludvig XIV:s
mönster. Denna konstens praktiska nytta har naturligtvis vår
svenske Msecenas förstått som så många andra furstar eller furstars
vederlikar. Konsten var till för att uttrycka makten genom
att pryda och göra ett tilltalande och upplyftande intryck, men
också verka genom sinnrika allegorier och symboler, som
vädjade till intellektet och på så sätt nästan tjänade som en
monumentalare bildskrift. Det borde ligga mening i en
takdekoration t. o. m. i en enkel ornamentbård. Över huvud taget var
det den fransk-italienska konstens smaklära som även i Sverige
gav hållpunkterna för de konstintresserades bedömande av konst,
en teori, enligt vilken människofiguren i bildkonsten var det
förnämsta uttrycksmedlet.
I sin smak och sina böjelser var, så vitt jag kunnat finna,
Magnus Gabriel, när det gällde såväl byggkonst som bildkonst,
bestämd av sympatier, som stämde överens med de smakbud,
som utgingo från konstens dåtida huvudstad — Paris.
Därpå häntyder bl. a. det, att han, om icke uteslutande, så
dock med påfallande konsekvens vänder sig till franska
konstutövare, vare sig det är fråga om ett arkitektoniskt uppdrag,
om plafonder för gemaken eller statyer för slottsträdgårdarna.
Hans mest anlitade arkitekt är Jean De la Vallée, Riddarhusets
fullbordare, som följde sin fader Simon De la Vallée från
Frankrike och här blev en av våra ryktbaraste byggmästare under
denna period. För den svenske stormannen har han ombyggt
Vängarn, i det närmaste nyskapat Karlberg och byggt slotten
Mariedal, Höjentorp och Kägleholm. Det var på rikskanslerns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
