Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Magnus Gabriel de la Gardie som konstmecenat. Av August Hahr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAGNUS GABRIEL DE LA GARDIE SOM KONSTMECENAT 271
med en madonnabild, Pieter Brueghel d. a’., Rubens med »De
tre gracerna med blomkorgen» (nu i Nationalmuseum). Ett större
antal av hans bilder torde ha ingått i det stora konstrovet i Prag
1648, vare sig Magnus Gabriel direkt lagt sig till med dem eller
de voro skänker av drottningen.
Men De la Gardie förvärvade sig också många målningar ur
den realistiska holländska 1600-talsskolan, genrebilder, landskap,
mariner, fruktstycken och andra stilleben. Ej sällan framhålles
vid en tavla, att den är ett »Hollands-arbete». Ett studium av
inventarierna ger även vid handen, att den för det färgstarka och
dekorativa utmärkta samtida flamländska konsten tilltalat
honom. Mästare som Rubens, Jakob Jordaens., Cornelis de Vos,
Frans Snijders, Adrian van Utrecht tro vi oss spåra i hans salar.
De lämpa sig också för barockens slottsgemak med den bågnande
vita stuckens rankor och voluter eller dess imitation i färg kring
takens plafonder eller för de vävda tapeternas mörkt blågröna
grönska eller för gyllenlädrets dunkelt lysande toner. Utom den
nämnda Rubens-tavlan torde i Nationalmuseum Jakob Jordaens’
kostliga skildring »Kandaules5 drottning» och Cornelis de Vos’
»Spelparti» återgå till de grevliga gallerierna. Franska namn
ha hittills ur de långa listorna icke noterats, men fransk konst
har därför icke saknats. »Det stora seklets» måleri företräddes
i varje fall av artister på stat som Vallerie. Dessutom funnos
porträtt av franska kungafamiljen, prinsar och prinsessor,
fältherrar och diplomater och förmodligen andra målningar av
kanske mera berömda franska konstnärer än den nyssnämnde.
Över huvud taget kan man emellertid icke säga, att de De la
Gardieska samlingarna vittna om ett kritiskt fint väljande
konstsinne, även om de betyga hans samlarnit och hans kärlek till
konsten i allmänhet. I motsats till vissa andra samtida var
Magnus Gabriel dock ingen specialist på s. k. »kuriosa». Hans
passion gällde kanske mest böcker och byggnader.
Vända vi oss därför till byggnadsverken, särskilt de bevarade,
kunna vi där mera direkt få ett intryck av Magnus Gabriel De
la Gardies konstförstånd. Det från fadern fältherren ärvda
Jakobsdal kan visserligen icke i dess n. v. gestalt sägas påminna
om det De la Gardieska slottet, men avbildningen i Dahlberghs
»Suecia» meddelar en del. Så väl detta slott som palatset i
Stockholm uppges ha byggts av den från Strassburg stammande
arkitekten Hans Jakob Kristler. Fasadbehandlingen å det förra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
