Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Magnus Gabriel de la Gardie som konstmecenat. Av August Hahr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAGNUS GABRIEL DE LA GARDIE SOM KONSTMECENAT 277
fast synbarligen skolade krafter, som här tidvis haft ledningen,
t. ex. byggmästaren Frans Stiemer.
En talrik svärm av hantverkare och konstutövare sörjer för
slottsgemakens inredning och dekorativa utstyrsel. I spetsen för
målarna står först »konstrike konterfej aren» Johan Werner,
sedan hela 1670-talet Johan Hammer. Huru nu denna dekorering
har utfallit, därom vittna ännu i stor utsträckning bevarade prov.
Men man gör dessa kanske ej full rättvisa i deras
fragmentariska skick. Det är det enhetliga intrycket vi måste umbära.
Tack vare inventarieförteckningar (t. ex. den för 1675) kunna vi
likväl komplettera vår föreställning om principerna för gemakens
både fasta och mobila utsmyckning. I de mera ombonade har
takdekorationen målats på lärft mellan profilerade lister. Det
är ofta mäktiga akantusrankor eller trofégrupper i grisaille mot
röd eller grön eller blå bottenfärg, omgivande en plafondmålning
med ett mytologiskt motiv. Kring väggarna draga en på
träpanel ornamentmålad fris samt en ornerad högre eller lägre
sockel. I fönstersmygarna har takpanelen ornerats, och under
fönstret målats en italiensk landskapsbild i brett manér inom en
kartuschram. Landskapen äro brett, dekorativt komponerade med
terrängpartier, lövmassor, byggnader vägande mot varandra.
Dörrarna ha fyllningar, fyra eller sex med korslagda
lagerkvistar o. s. v. i grått mot dörrens ofta brunröda ton. En spisel med
huggna kolonner och skulpterad och målad vapendekoration
kan erinra om rummets förnämlighet. Men härtill har kommit
väggarnas beklädnad med vävda tapeter, som i inventarierna
ej sällan kallas »turkiska tapeter». I andra rum sågos »nya
randiga fransyska tapeter», även benämnda »roanskä tapeter»,
här och där gyllenläder. Över dörrar och i fönsternischer klädde
man med damast eller kläde i någon kraftig färg. Önskan att
hålla gemaken i någon viss konsekvent färg visade sig
naturligtvis också i möblerna. Grevens sängkammare var sålunda
hållen i grönt, med gröna gardiner, sänghimmel, sängtäcke,
stolöverdrag, grönt kläde i fönstersmygarna, hans matsal åter i blått
med åtta blågröna landskapstapeter. Över bordet svävade en
bordshimmel av blå damast. Blått var bordstäcket, blått de 18
stolarnas överdrag. I salen sågs i övrigt ett ståndur samt en
skänk med försilvrat galler, ett kylfat av mässing samt sex
försilvrade ljusplåtar.
I allmänhet var möblernas antal i tidens gemak icke stort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
