Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Litteratur - Två nya bidrag till svensk litteraturforskning. Av O. Wieselgren - Martin Lamm: Strindbergs dramer - John Landquist: Erik Gustaf Geijer, hans levnad och verk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR
TVÅ NYA BIDRAG TILL SVENSK LITTERATURFORSKNING
Lamm, Martin: Strindbergs dramer. Stockholm, Alb. Bonniers
förlag. 1924.
Landquist, John: Erik Gustaf Geijer, hans levnad och verk.
Sthlm, P. A. Norstedt & Söner. 1924.
De år, som förflutit sedan Strindbergs bortgång, ha kommit de
kring hans namn förda striderna att domna bort allt mer och mer.
Den på litteraturens såväl som på de politiska och sociala frågornas
område förändrade problemställningen har medfört att hans inlägg
numera förlorat det mesta av sitt aktuella intresse, och i följd
härav har man fått lättare att med verklig objektivitet bedöma halten
och räckvidden av hans verksamhet. Man har också kunnat
konstatera, att de starkt affektbetonade värdesättningar av hans
arbeten, som länge hörde till regeln, börjat ersättas av lugnare och
mera sakliga omdömen, och i samband härmed har den ansats till
Strindbergs-mytologi, som en tid faktiskt kunde iakttagas, reducerats
eller alldeles försvunnit. Att som på sin tid skett karaktärisera
Strindberg som en modern Messias, vilken på sina skuldror burit de
betrycktas och lidandes bördor, torde numera svårligen kunna komma
i fråga annat än möjligtvis i Tyskland, där den litterära kritiken
icke väjer för vad det vara månde av absurditet. Men parallellt med
denna utveckling, som resulterat i att Strindberg äntligen återfått sina
mänskliga proportioner, har också gått en stark minskning av
intresset för hans diktning över huvud taget. Strindberg som
oppositionsman och samhällskritiker väckte intresse hos både vänner och
fiender, men Strindberg enbart som diktare framkallar knappast några
känslor alls. Tydligast har detta framträtt vid de tillfällen då
huvudstadens teatrar på senare tid tagit upp hans dramer;
publikintresset har varit påfallande matt, och kritiken med sin visserligen
respektfulla men på samma gång även kyligt neutrala hållning har
knappast bidragit till dess stimulerande. Man har haft en känsla
av att det från litteraturvetenskapens sida kräves en positiv insats,
en ny utgångspunkt och ett nytt sätt att betrakta Strindberg,
understött av en ny och skärpt metod att förklara hans verk för att
intresset för vår moderna litteraturhistorias egendomligaste och
svårbegripligaste gestalt ånyo skulle kunna väckas till liv. I koncentrerad
form skulle uppgiften kunna sammanfattas sålunda att den polemiska,
resp. panegyriska behandlingen av Strindbergs liv och verk måste
avlösas av ett litteraturhistoriskt och psykologiskt orienterat studium.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
