Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 15. 6. 1925 - Statsrådsdechargen 1925
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 297
vande för offentligt syfte måste säga sig, att det nyttjade
tillvägagångssättet är ytterst riskabelt. Med all rätt har riksdagen städse
varit ytterst mån att förbehålla sig full prövningsrätt rörande alla
ändamål, som kunna ådraga statsverket varaktiga utgifter. Därför
har den energiskt hävdat sin kontrollmyndighet över alla statens
inkomster, och att detta står i närmaste överensstämmelse med
grundlagens mening, vittnar ej minst den på senare tid så ofta omtalade
monopolklausulen i regeringsformen § 60, förbudet för konungen att
»till vinning för sig och kronan.....några monopolier
fastställa». För att i detta fall slippa besväret att skaffa pengar av
riksdagen, bereder sig Kungl. Maj:t sådana genom sex lotteridragningar,
och för att dessa icke skola sägas ha kommit kronan till del, skapar
han en särskild stiftelse, till vilken medlen överlämnas. Detta är
åtminstone för det naturliga förnuftet intet annat än en
skentransaktion, avsedd att formellt komma förbi grundlagen, samt rubbar på
intet vis det faktum, att den nya stiftelsen är en statsinstitution, och
att de därunder ställda samlingarna äro offentlig egendom. Fastän
en viss del av de anslagna lotterimedlen skola besparas till
stiftelsens förvaltningsbehov, händer det alltför lätt, att denna fondering
visar sig i framtiden otillräcklig, att sålunda nya medel krävas, om
ej samlingarna åter skola hotas med skingring. I det läget lär en
vädjan till statskassan näppeligen kunna avvisas med förklaringen,
att det hela icke angår staten. Så öppnas här både ganska
obegränsade möjligheter för Kungl. Maj:t att på egen hand göra utgifter och
högst oöverskådliga ansvarsrisker för statskassan. Detta är sakens
verkligt allvarliga konstitutionella innebörd, mot vilken det väger
ganska lätt, om samlingen tilläventyrs betalts åtskilligt för högt.
När utskottet så lätt tagit på realiteten i detta fall, förvånar
knappast det djupa allvar, varmed det ägnat sig åt vissa mest formella
frågor. Vid tre olika tillfällen hade denna och föregående riksdags
konstitutionsutskott begärt att få del av diplomatiska
korrespondenser, vilken begäran två gånger av Kungl. Mat:t bifölls men en gång
avslogs. I samtliga fallen hade Kungl. Maj:t uttryckligen betonat sin
rätt och skyldighet enligt tryckfrihetsförordningen att pröva, i vilken
mån dylika korrespondenser kunna utlämnas, medan utskottet ville
hävda sin myndighet att för granskning utfå, vad av handlingar det
äskar. Sakligt hade utskottet här intet att klaga över, ty i de två
fallen gåvos alla begärda upplysningar, i det tredje antyddes icke,
att några som helst skäl till realanmärkning förelegat. Både formellt
och reellt är Kungl. Maj:ts ställning väl så stark som möjligt, då
regeringsformen begränsar utskottets rätt till »att äska de protokoll,
som i statsrådet blivit förda»; vad som faller utanför protokollen med
deras nödvändiga bilagor kan av utskottet naturligtvis begäras men
icke med ovillkorlig efterföljd äskas, kan av Kungl. Maj:t utlämnas
men måste icke utlämnas. Endast genom en mycket hårdragen
tolkning av granskningsuppdragets vidd och förutsättningar var det också
utskottet möjligt att motivera sin maktpretention.
I och för sig voro dessa utskottets anspråk ingen nyhet, ty tidi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
