Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 15. 6. 1925 - Sovjet, Kina och Västerlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304 DAGENS FRÅGOR
vintern 1924—25 gav intet definitivt resultat — men betydde en mäktig
förskjutning till de anglosaxiska makternas nackdel. Mandschuriets
diktator, Tjang-Tso-Lin i Mukden, den både dugligaste och mäktigaste
av aspiranterna på högsta makten i Kina, med förbindelser närmast
till Tokyo men även till Moskva, vann en relativ seger, fördrev
Tsao-Kun och Wu-Pei-Fu, det anglo-saxiska inflytandets män, samt satte sin
gamle kumpan Tuan-Tji-Jui som ministerpresident i Peking. Men i
Peking måste han räkna med Feng-Ju-Hsiang, som föll Wu i ryggen
och allt jämt spelar en tvetydig roll. Feng är förmodligen numera
Moskvas handgångne man och måhända beredd att vid lämpligt
tillfälle framträda som »Ung-Kinas» och »kommunisternas» man mot
»plutokraten» och »imperialisten» Tjang.
Moskvas huvudstöd i Kina var dock den i februari i år döde
Sun-Yat-Sen. Från en allmänt troende demokratiens apostel
förvandlades Sun på sina sista år som Kanton-regeringens chef till
kommunismens främste propagandist i Asien. Från sin tjuguåriga
internationella agitatorsverksamhet hade Sun de goda tagen i sig,
minst av allt en statsman men en ärligt troende och en förstklassig
agitatorisk kraft För Sun blev Lenin den store världsprofeten, och
han tröttnade ej att predika dennes evangelium om Asiens och
isynnerhet Kinas förtryckta folks befriande. Så blev Sun en den nya
asiatiska religionens Paulus — verkande i Kanton, Kinas livaktigare
intellektuella centrum, där hans ord bland en talrik, evigt oklart
missnöjd studentungdom sannerligen ej föllo på hälleberget.
Här har allenast i korthet tecknats bakgrunden till de mot
utlänningarna riktade rörelser, som i dessa dagar tagit sig så ovanligt häftiga
utbrott i Shanghai, Kanton och annorstädes. Måhända kommer
rörelsen att växa ytterligare, måhända kan den för denna gång stillas.
Den är i varje fall den allvarligaste sedan boxarupproret 1900.
Och vad som då skedde kan nu ej upprepas. Då var en enig
västerländsk aktion, med Japan och Ryssland, möjlig, nu är en dylik
enighet otänkbar. Då var den främlingsfientliga rörelsen medeltidsaktig,
vidskeplig och blint famlande, nu disponerar den en arsenal av
teorier och revolutionär teknik. Att skydda utlänningarnas liv å de större
orterna skulle, i värsta fall, väl ej bereda någon större svårighet,
men värre är det med de väldiga finans- och kapitalintressen, främst
amerikanska, brittiska och japanska, som vid en allmän
främlingsfientlig rörelse skulle sättas på spel i Kina.
Det är därför ej att undra på att stämningen i London, New
York och Washington präglas av en viss oro. »Something must be
done aboat C/zma», skriver Times den 30 maj. Men vad? Man må
hoppas att behovet av direkt ingripande denna gång skall stanna vid
de provisoriska skyddsåtgärderna i Shanghai och på ett par andra
orter. Skulle dessa visa sig otillräckliga, öppna sig problem, orn
vilkas räckvidd det är rådligast att icke profetera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
