Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Kina under år 1924. Av F. Hansen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KINA UNDER ÅR 1924 331
Tso-lin. Han hade visserligen slagit Chang utanför Peking 1920,
men denne satt ännu i orubbat bo i Mandschuriet, där han tog
order från ingen — åtminstone från ingen kines.
Men innan Wu Pei-fu kunde inlåta sig på den avgörande
striden med Chang Tso-lin, måste han vara säker att hava
ryggen fri. När han hade Centralkina i sin hand, först då kunde
han våga slå till. Nominellt var marskalk Wu Pei-fu
ståthållare (tuchun) över provinserna Chihli, Shantung och Honan,
men han vidgade under år 1923 och förra hälften av 1924
småningom sin makt åt söder, så att han i juli 1924 praktiskt
taget kontrollerade Kina från mandschuriska gränsen i norr till
kustprovinserna i söder — med ett viktigt undantag: Chekiang.
Där härskade det slagna Anfu-partiets siste tuchun, marskalk
Lu YUNG-HUANG, och hans auktoritet och styrka hade varit
sådana att ingen vågat angripa honom. Han härskade i en
rik och bördig provins, hade en efter kinesiska förhållanden
väldisciplinerad armé, goda förbindelser med Chang Tso-lin och
japanerna och behärskade arsenalen i Shanghai. Visserligen
lågo Shanghai och dess arsenal ej i Chekiang utan i provinsen
Kiangsu, men de behärskades icke desto mindre av marskalk Lu.
Orsaken härtill var att Lu 1917 —1919 var militärguvernör i
Shanghai och ett distrikt däromkring med omkr. 70 km:s radie,
vilket i sydväst gränsade till Chekiang. Ämbetet var lönande
och gav honom styrka och makt, vapenmakt från arsenalen,
som var en av Kinas bästa, och styrka från det guld, som han
i kraft av sitt ämbete kunde klämma ut från den kolossala
legitima och illegitima (opium-)handeln mellan Shanghai och det
egentliga Kina. Som varje annan dödlig strävade Lu efter ära
och guld, och när han år 1919 utnämndes till militärguvernör
över Chekiang, skördade han visserligen äran; men hotades av
att bli berövad guldet. Han löste emellertid problemet mycket
enkelt, han antog posten som guvernör i Chekiang, men behöll
Shanghaidistriktet besatt med sina trupper!
Guvernören i Kiangsu protesterade naturligtvis, men som han
ej hade nog kraft att sätta bakom ordet och Lu hade goda
förbindelser med den dåvarande Anfu-regimen i Peking, fick saken
bero. Resultatet blev att Shanghaidistriktet kom att lyda militärt
under Lu i Hanchow (huvudstad i provinsen Chekiang) och civilt
under ståthållaren i Nanking (huvudstad i provinsen Kiangsu).
Frågan om vem som skulle ha rätt att administrera och därmed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
