Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Kina under år 1924. Av F. Hansen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336 F. HANSEN
guvernörer, som Wu Pei-fu förut behärskat, liksom av de ut-,
ländska legationerna, av de senare den 9 december.
Att portarna till den eviga freden i Mittens rike ej ännu voro
öppnade stod dock klart. Alla kände sig osäkra i Peking.
Ex-kejsaren, som Feng i början av november brutalt avhyst från
hans palats, flydde den 20 november till japanska legationen,
Tsao Kuns broder dog av okänd anledning, och Ghang Tso-lin
avreste till Mukden den 2 december under omständigheter, som
mycket liknade en flykt. Emellertid tog sig spänningen intet
våldsamt uttryck. Man började i stället gräla om hur
»återupprättelsekonferensen» skulle sammansättas. Den sammanträdde
till slut i februari 1925 och har, när detta skrives, suttit i snart
två månader utan något synligt resultat. Innan konferensen
sammanträdde, hade Tuan emellertid ett annat viktigt problem att
lösa. Marskalk Lu Yung-huang måste för sitt välförhållande
under kriget belönas med en ärofull och inkomstbringande
ställning. En sådan anskaffades därigenom, att Chi Hsieh-yan,
tuchun i Kiangsu, förklarades avsatt och Lu av Chang Tso-lin
utnämndes till hans efterträdare samt försågs med en
armékår för att erövra sin post. Chi försökte göra väpnat motstånd,
men hans underbefälhavare ansågo det vara lönlöst att slåss och
sålde sig följaktligen till fienden, och den 21 december flydde
Chi från Nanking till Shanghai, där han slog sig ned i
»Internationella settlementet», som behärskas av engelsmännen.
Här slutar visserligen året, men ingalunda de händelser, i vilka
de ovan agerande generalerna äro huvudpersoner, varför det må
tillåtas mig att följa händelserna upp till kinesiska årsskiftet.
Det visade sig omedelbart, att Chi ingalunda var en slagen
flykting, utan att han tvärtom disponerade avsevärda truppstyrkor,
dels längs järnvägen Shanghai—Nanking, dels i förstäderna norr
om Shanghai. Chang Yuen-ming satt i orubbat bo i sin arsenal
omedelbart söder om Shanghai, och i Hanchow härskade Sun
Chuang-fang, Lus efterträdare som guvernör över Chekiang, i
november tillhörande Chihlipariiet, men nu beredd att stödja den
part, som komme att avgå med segern. För att göra situationen
mera invecklad lågo några tusen man av Lus gamla trupper
längs järnvägen Shanghai—Hanchow, mer * eller mindre
kvarglömda sedan striderna i november. Deras befälhavare dök
plötsligt upp, kom i dispyt med Sun i Hanchow, och första
veckan i januari slog Sun denna spillra av Lus här, som då föll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
