Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 23. 9. 1925 - Mosulkommissionens betänkande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
360 DAGENS FRÅGOR
sionens studium av det historiska, geografiska, etnografiska, språkliga
och kartografiska källmaterialet. Sin självständighet har
kommissionen starkt hävdat. Ett klumpigt försök av Englands High
Gom-missioner, -sir Henry Dobbs, att hindra utforskningsresor av enskilda
kommissionsmedlemmar — med den motiveringen, att
medlemsvalet gjorts i syfte . att nå »fullständig jämvikt» och att till äventyrs
enskilda medlemmars nationella känslor kunde tänkas påverka deras
på egen hand gjorda slutsatser — framkallade kommissionens
samfällda harm och avvisades med skärpa av dess ordförande. I själva
verket gör betänkandet — åtminstone fram tills det på sina sista sidor
i rätt svävande ordalag framlägger slutsatserna av sina omsorgsfullt
formulerade premisser — intrycket att vara ej ett kompromisslappverk
utan en frukt av ärligt sanningssökande i en ytterst invecklad och
svårlöst fråga. Som bekant går dess vägande av skäl och motskäl
ända därhän, att det utmynnar i ett delta av tre från varandra vitt
åtskilda lösningsförslag och därför, trots eller kanske just till följd
av utredningens grundlighet, knappast kan sägas vara direkt och
otvetydigt vägledande.
Den engelska och den turkiska tesen likna varandra i sin
tvärsäkerhet, men i nästan allt övrigt äro de varandras motsatser. De
resumeras i kommissionsbetänkandet och återfinnas oavkortade i den
digra turkiska röda boken («La Question de Mossoul de la signature
du traité d’armistice de Moudros 30 octobre 1918 au ler mars 1925»,
Konstantinopel 1925), där man kan läsa lord Gurzons vidlyftiga
ordstrid med Ismet pascha i Lausanne och det lika resultatlösa
meningsutbytet mellan sir Percy Gox och Fethi bej i Konstantinopel. Nästan
i oförändrade ordalag ha sedermera samma huvudsynpunkter nu i
september utvecklats inför rådet i Geneve av Amery och Ruchdi
Tew-fik bej.
Turkarna framhålla med ihärdighet, att Mosul är en integrerande del
av det turkiska riket, varit under turkiskt välde i 1100 år och till
alldeles övervägande del bebos av turkar och med dem
stambefryn-dade kurdiska trosförvanter. En viss särställning erkännas de
»djä-vulsdyrkande» jesiderna intaga, men detta lilla egendomliga folkslag
förklaras utgöra en islamitisk sekt. Araberna i Mosul påstås i själva
verket mestadels vara turkar, som under tidernas lopp vant sig att
tala även arabiska (och kurdiska); de verkliga araberna sägas där
spela ungefär samma underordnade roll som turkiska folkspillror i
vilajetet Bagdad. Mosul förklaras av turkarna även geografiskt vara
fullständigt artskilt från Irak och i stället höra till Anatolien, varmed
dess ekonomiska förbindelser även äro livligare än med Bagdad. Den
av turkarna påyrkade gränsen längs bergsträckan Djebel Hamrin och
floden Waadi Tartar betecknas som en klar och naturlig skiljelinje.
Strategiskt innebär den ingen fara för Irak, mot vilket Turkiet ej har
några anfallsplaner, och om den ligger rätt nära Bagdad, så är detta
fallet även med persiska gränsen. Turkarna anse sig göra en strängt
taget onödig eftergift åt tidens idéer, då de ej direkt kräva Mosuls
återlämnande utan vilja göra dess öde beroende av en fri folkom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
