Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 23. 9. 1925 - Marocko och striderna med Abd el-Krim
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
368 DAGENS FRÅGOR
härskar över en kabylisk stam vid namn Beni-Ouriaguel, bosatt i
trakten sydväst om Melilla och med den lilla byn Ajdir vid
Alhuce-masbukten till stamort. Den nuvarande hövdingen, Muhammed Abd
el-Krim, som efterträdde sin fader 1919, har jämte sin broder
Mahmud fått europeisk uppfostran och har tidigare länge vistats i Spanien,
där han under världskriget för bristande respekt för Spaniens
neutralitet tidvis stod under bevakning. Han inlät sig kort efter sitt
makttillträde på underhandlingar med ett internationellt finanskonsortium
för exploatering av de inom hans område befintliga rika gruvorna.
Genom de spanska militärmyn.digheternas krav på fullständigt
herravälde över Beni-Ouriaguelstammen uppstod emellertid en konflikt,
som 1921 ledde till ett svårt spanskt nederlag vid Anual. Abd
el-Krim utropade sig nu till chef för en självständig Rifrepublik.
Spanjorernas efter nederlaget mildrade politik och särskilt deras försök
att åstadkomma något slags civilisatoriskt samarbete med Abd el-Krim
endast stärkte dennes självkänsla. Förgäves gjordes 1923 försök till
uppgörelse. Abd el-Krim avvisade stolt varje tanke på underkastelse
och visade sin europeiska skolning i ett av hans utrikesminister
undertecknat lärorikt brev till spanska protektoratets generalsekreterare,
i vilket vältaligt åberopades de europeiska stormakternas i
Versaillesfreden nedlagda doktriner om otillbörlighelen av att inkräkta på fria
folks rättigheter. Den försäkran, som då avgavs, att rifkabylerna
icke ville veta av någon fred utom på villkor att Spanien erkände
deras oberoende, har sedan varit bestämmande för Abd el-Krims
hållning. I detta syfte har han oavbrutet fortsatt striden mot
spanjorerna, som förgäves sökt utkräva verklig hämnd för nederlaget vid
Anual. De oerhörda spanska förlusterna och kostnaderna ha icke på
något sätt kunnat kompenseras av vunna mindre framgångar. De
parlamentariska partierna i Spanien, som länge tävlat med varandra
om olika metoder att komma till rätta med Marocko, ha icke
kunnat hejda en ständigt växande opposition mot hela
Marockopolitiken. När militärdirektoriet under Primo de Riveras ledning sökt
lösa problemet, har det varit i avvecklingens tecken. Diktatorn, som
själv tidvis varit överbefälhavare, har dragit tillbaka de spanska
linjerna och återkallat en del av trupperna. Detta gav Abd el-Krim
möjlighet att med större effektivitet vända sina vapen söderut. Vissa
av stammarna utmed gränsen till franska zonen ansattes 1924 och
tvingades till underkastelse. Han råkade härvid i strid med
fransmännen, vilken strid under detta år återupptagits och format sig till
ett allvarligt hot mot den gamla huvudstaden Fez och den öster
härom belägna viktiga orten Taza.
Abd el-Krims förklaring att han skulle fira fårfesten i Fez har
visat sig vara tomt tal, men att situationen rent militäriskt är
allvarlig framgår med önskvärd tydlighet av de omfattande åtgärder, som
av fransmännen vidtagits. Redan tidigt i våras började franska
pressen visa en så stark oro för läget i Marocko, att en av Painlevés
första åtgärder såsom konseljpresident var att flyga ner till oroshärden
för att å ort och ställe undersöka förhållandena. Hans med stor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
