Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häft 6 - Ekonomi och religion. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EKONOMI OCH RELIGION 378
utnyttja dem till gemensamt väl.» Han har nämligen därvid
förbigått den likväl ofrånkomliga frågan: tillräckliga för hur
många? Menar han, såsom orden närmast antyda, att naturens
rikedomar äro tillräckliga för hur många som helst, så kommer
han nämligen oundgängligen i kollision med de mest
elementära naturlagar. Då han ej kan antagas åsyfta detta, måste väl
hans förutsättning vara, att någon högre makt sörjer för ät*
människorna aldrig föröka sig i större utsträckning än som
motsvarar livsmedelsresurserna. Detta är onekligen en rent
samhällsvetenskaplig fråga, men icke minst de som arbeta bland de
fattiga torde därvid ha ett svar att ge som står i den starkaste
möjliga strid med d:r Beskows tes enligt denna tolkning därav.
Hur man vänder saken, kommer den alltså i strid med
verkligheten.
En helt annan sak är att det nutida samhället Sverige i det
väsentliga har bröd för alla nu levande svenskar, och detta t. o. m.
utan det broderliga samarbete som d:r Beskow påkallar.
Skenbart kunde man då i möjligheten av en så stark folkökning som
det senaste seklets finna ett bevis för satsen om
naturtillgångarnas obegränsade riklighet, ty Europa har sedan 1800 ökat
sin folkmängd från 188 till 469 millioner och de tre »vila»
världsdelarna Europa, Amerika och Australien från 225 till 669
millioner, sålunda till två och en halv resp. tre gånger siffran vid
näst sista sekelskiftet. Men det har icke skett genom ökad
broderskapskänsla, utan har, framför allt just enligt d:r Beskows
egen mening, gått tillsammans med en utveckling i rakt motsatt
riktning. Han säger t. ex.: »Det ekonomiska livets utveckling
till ett alla folk omspännande system har icke bragt människorna
nära varandra i samarbete till allas väl utan fastmer givit
upphov åt ödeläggande strider såväl inom folken som mellan dem
inbördes.» Vad har då möjliggjort resultatet? Icke obegränsade
naturtillgångar, ty i så fall skulle den lilla befolkningen omkring
år 1800 ha kunnat vältra sig i rikedomar, medan den i
verkligheten måst leva betydligt torftigare än den nuvarande,
mångdubblade — utan till stor del just de krafter som d:r Beskow
anser ha varit så fördärvbringande: den skenbart moral- och
religionslösa fria konkurrensen. Och därmed är man framme
vid det allvarligaste i den ståndpunkt d:r Beskow givit uttryck
åt. Antingen får man sörja för att hålla det ekonomiska livets
effektivitet uppe vid dess högsta möjliga punkt, vilket helt na-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
