Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häft 6 - Isvolskijs misslyckade Ålandsmanöver. Av Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISVOLSKIJS MISSLYCKADE ÅLANDSMANÖVER 383
med Ålandsfrågan1. Under de år, som gått sedan 1908, ökades
det tillgängliga källmaterialet endast med några i Ryssland efter
bolsjeviksegern gjorda »avslöjanden», vilka ställde Tysklands
hållning till de ryska strävandena i en för vissa svenska
troskyldiga Tysklandssvärmare rätt överraskande belysning.
Däremot har denna fråga nästan ej alls berörts varken i den rika
memoarlitteratur, som sett dagen efter världskriget, eller i
de många samtidshistoriska skildringar, som sysslat med den
internationella politiken under årtiondet närmast före
krigsutbrottet. Först helt nyligen ha aktstycken i tillräckligt antal
för frågans belysning börjat publiceras. Främst har detta skett
i band 23 : II av tyska utrikesministeriets stora och med
erkän-nansvärd oförbehållsamhet redigerade aktsamling Die grosse
Politik der Europäischen Kabinette 1871—1914, där ej mindre än
125 delvis mycket intressanta aktstycken om de båda avtalen
och de till dessas förhistoria hörande förhandlingarna om
norska integritetstraktaten publiceras. Från ententehåll suppleras
samtidigt i någon mån denna källsamling av lord Grey of Fallodon
i ett kapitel av hans memoarer, där ett mindre antal diplomatiska
aktstycken inryckts i den berättande framställningen. Vad som
sålunda bragts i dagen är — trots fortsatt frånvaro av direkta
ryska och svenska aktvittnesbörd — alldeles tillräckligt för att
i dess huvuddrag ge en åskådlig bild av hela denna episod från
de år, då det stundande världskriget började kasta sin skugga
framför sig och då det bland stormakterna hörde till ordningen
för dagen att avsluta avtal om bevarandet av ett status quo, om
vars varaktighet de samtidigt själva blevo alltmer skeptiska.
De tyska akterna bekräfta givetvis här ifrågavarande
förvecklingars nära samband med den svensk-norska unionens
upplösning. I en promemoria av furst von Bulow (6/6 1905) får man
veta, att dåvarande kronprinsen av Sverige, som då vistades i
Berlin som gäst vid tyske kronprinsens bröllop, delgivit Bulow
ett memorandum av engelska sändebudet i Stockholm, sir
Ren-nell Rodd, av 31/5, vari engelska regeringen gav uttryck åt sin
mening, att vid den som oundviklig motsedda
unionsupplösningen 1855 års med de förenade rikena ingångna
novembertraktat upphörde att gälla, varför den borde ersättas med nya
avtal med Sverige och Norge vart för sig. Bulow hade då fram-
1 Verner Söderberg, Aftalen om Nordsjön och Öste rj ön (i Det nya
Sverige, 1908, sid. 241 — 253).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
