Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häft 6 - Isvolskijs misslyckade Ålandsmanöver. Av Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISVOLSKIJS MISSLYCKADE ÅLANDSMANÖVER 389
hinder för upphävandet av Ålandsservitutet. Isvolskij svarade
Miguel (telegram 3%), att han under sin resa skulle arbeta
vidare med saken; redan nu ville han emellertid framhålla, att
den norska integritetstraktaten först borde göras klar, enär det
annars vore lätt för England att i förhandlingarna därom
inblanda Östersjöfrågan. Sedan låg det i Rysslands intresse att
förhandla med Sverige om Ålandsfrågan, ty det tysk-ryska
Öster-sjöavtalet kunde väntas oangenämt överraska i Paris och London
och kanske föranleda därvarande regeringar att vålla svårigheter
i Ålandsfrågan. Man borde väl kunna antaga, att engelska
regeringen ej i förtid skulle få kännedom om de rysk-tyska
förhandlingarna. Som en nödfallsutväg tänkte han sig en hemlig
tysk-rysk Östersjööverenskommelse redan nu, vilken i så fall
kunde offentliggöras, så snart norska integritetstraktaten och
Ålandsfördraget vore i hamn.
Efter detta besked, vilket avgavs samma dag som rysk-engelska
ententen ingicks, reste Isvolskij utomlands på semester, och en
paus inträdde. På genomresa från Karlsbad uppsökte Isvolskij
i Wien i oktober därvarande tyska sändebud, greve Wedel, och
omtalade för honom, att han i Karlsbad haft besök av svenske
utrikesministern Trolle, för vilken han där begagnat tillfället att
utveckla sina idéer om utbyte av förklaringar om garanti för
status quo i Östersjön; hans svenska kollega hade förefallit honom
»ein wenig impatient». Då Wedel genom sitt giftermål hade
goda svenska förbindelser, ville Isvolskij nu gärna veta vad
Wedel trodde om Sveriges blivande hållning. Denne svarade,
att i Sverige rådde ej blott en viss misstro.mot Ryssland, utan
»entschiedene Furcht vor dieser Macht», och att särskilt
möjligheten av Ålandsöarnas befästande »utgjorde ett direkt sorgebarn
för Sveriges folk och regering». Han visste därför ej, om man
i Sverige komme att lugna sig med allenast en förklaring om
status quo. Isvolskij replikerade, att han kände till det svenska
misstroendet, men likväl hoppades, att »Sverige skulle i
garanterandet av sitt område genom Tyskland och Ryssland finna de
nödiga grundvalarna för en tryggad framtid». I sin depesch till
Bulow anmärkte Wedel härtill, att det beramade avtalet vore så
viktigt för Tysklands maktställning i Östersjön och att nyttan av
att här visa Ryssland en eminent tjänst vore så stor för det goda
förhållandet till denna makt, att Tyskland »måste uppbjuda
hela sitt inflytande för att förmå Sverige till anslutning». Så lätt
26. Svensk Tidskrift 1925.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
