Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häft 6 - Fascism och motreformation. Av Gunhild Bergh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FASGISM-MOTREFORMATION
Av FIL. DR GUNHILD BERGH
» TT^örst leva, sedan filosofera», har varit den regel, som
fascis-X men hittills tycks ha följt. Att den någonsin försökt bygga
upp ett idésystem torde många vara färdiga att förneka, och
medgivas bör, att det ej är förunderligt att den uppfattningen
är den allmänna. Ty de uttalanden från fascisternas läger, som
pläga återges, visa dem i allmänhet som den direkta aktionens
män, de där ej förefalla att avsky något så som teoretiserande.
»Vi äro ej ett museum av dogmer och odödliga principer», sade
Mussolini en gång, och en annan: »vårt program har icke den
högtidliga apparaten av ett evangelium, på vilket man svär på
livstid; den är ett slags dagorder, som kan vara ett år, ett
lustrum, ett sekel.» Hans anhängare framhäva även ofta med
stolthet, att deras styrka ligger just i denna obundenhet från
fixerade principer, som möjliggör ett snabbt anpassande efter
stundens krav, ett ögonblickligt upptagande av det, som i det givna
momentet främjar dess syften. Men de underförstå då alltid —
och det är något, som ofta förbises — att de därvidlag tänka på
fascismen som credo för ett politiskt parti och noga skilja
därifrån fascismen som revolutionär rörelse och bärare av
revolutionära idéer.
Det är den tudelningen Mussolini själv gjort i ett budskap
till det engelska folket:
Den fascistiska rörelsen måste, för att kunna förstås, betraktas i
hela sin utsträckning och sitt djup som andligt fenomen. Dess
politiska manifestationer ha varit de mest i ögonen fallande och mest
avgörande, men man måste se ut över dem: den italienska fascismen
har i verkligheten ej blott varit en politisk revolt mot svaga och
odugliga regeringar, som låtit statens auktoritet förfalla och som
hotade med att hejda Italien på dess nödvändiga utvecklings bana;
den har också varit en andlig revolt mot de föråldrade ideologier,
som förrådde religionens, fäderneslandets och familjens heliga
principer.
Vad »il Duce» här med sedvanlig knapphet antyder, har av
några hans underhövdingar förtydligats och utförligare analyse-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
