Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häft 6 - Fascism och motreformation. Av Gunhild Bergh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FASCISM—MOTREFORMATION 405
till Guds like; intellektets övermod, individualismen,
rationalismen: människosläktets arvsynder. — — Marschen mot Rom
förhåller sig till franska revolutionen som konciliet i Trent till
den protestantiska reformationen.–––Utom den integrala lagen
finns för oss ej annat än revolt mot varje lag–––-. Ordning
kan ej uppslå ur oordning, frid ej ur individuella viljors strid,
sanning ej ur diskussion, lag ej ur godtycke, stat ej ur avtal,
auktoritet ej ur frihet. Frid finnes blott då alla böja sig för en
transcendental makts auktoritet.––– Historiens lopp har ändrats.
Från Luther till Lenin är den stora irrlärans cykel avslutad.
Framtidens samhälle skall icke grundas på förklaringen av
människans rättigheter, utan på ’Syllabus’.»
Av de styrelseformer, som efter franska revolutionen gått
segrande fram, är det liberalismen, som fascisterna hata med ett
hat, vilket dock måste ses i samband med den fruktansvärda
vanstyrelse, vartill Italiens liberala regeringar mycket ofta gjort
sig skyldiga. Mussolini tröttnar ej på att förklara, att
liberalismen nu spelat ut sin roll, något som han anser bäst bevisas
genom att bolsjevismen och fascismen kunnat segra, de rörelser,
som bägge stå främmande för liberal ideologi. I stället för att
som liberalismen underordna staten under individen gör
fascismen nationen till det primära och identifierar nationen och
staten. Staten är, enligt Mussolinis definition, »den lagliga
inkarnationen av nationen, och politiska institutioner ha
berättigande endast så länge som nationella värden i dem finna
uttryck och beskydd». Staten är ej till för gemensamt försvar,
eller för »allas väl» eller för att »bereda största möjliga lycka
åt största möjliga antal» eller något dylikt, utan för att tjäna
och utbreda vissa universella idéer, som kunna äga samma
giltighet för varje nation och varje klass. Statens auktoritet
kommer från Gud. Frihet är ej en abstrakt rättighet, utan graden
av frihet beror för varje medborgare på omständigheter, som
växla allt efter medborgarens mått av bildning och
ansvarskänsla och allt efter statens och dess idéers mått av säkerhet.
Medborgaren i en dylik stat skall ju helst vara en troende,
men, säga fascisterna, den gudomliga lagen kan antaga två
former, den ena positiv för de troende, som i den juridiska lagen se
förverkligandet av Guds vilja, och den andra agnostisk, som i
staten ser förverkligandet av en hög nödvändighet, vilken befaller
över de enskildas viljor. »Under denna sista form kan teorien
27. Svensk Tidskrift 1925.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
