Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häft 6 - Litteratur - Kristendomens urhistoria. Av Ivar Harrie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
420 LITTERATUR
Riktig förblir emellertid konklusionen av Heibergs
Jesuskarakteri-stik: Jesus uppträder som reformator av judendomen, icke som stiftare
av en ny religion. Alla försök att nydana kristendomen på grundval
av »den historiske Jesus», efter parollen »från dogma till evangelium»,
äro dömda att ohjälpligen stranda; det som blir kvar, sedan man
subtraherat vad som kommit till post lesam, är inte längre
kristendom — alldeles oavsett det orimliga i pretentionerna att skapa
levande religion med utgångspunkt från vetenskapliga forskningsresultat.
Heiberg fullständigar också sin framställning av »Ghristendommens
Grundlag» med en karakteristik av Paulus och de Johanneiska
skrifterna. Det skulle föra för långt att här ingå på en granskning av
denna del av hans framställning; den har samma förtjänster och
samma brister som kapitlen om evangelierna och Jesus. Det må
endast anmärkas, att den skildring Heibergs landsman och kollega
A. B. Drachmann från samma utgångspunkt givit av Paulus som
människa och skriftställare, förblir oöverträffad i skärpa och finess.
Tre av kristendomens grundpelare har Heiberg prövat och befunnit
för svaga: Jesu personlighet och förkunnelse, det Paulinska
frälsningsdramat, den Johanneiska mystiken. Och likväl lovar titeln på hans
bok för mycket: den fjärde och bärkraftigaste grundpelaren förblir
obeaktad: den heter Platon. Det är först sedan de stora
kyrkofäderna från Clemens och Origines till Augustinus lagt Platonismen till
grundval för en kristen världs- och livsåskådning, som kristendomen
utvecklat sig till en världsfamnande kulturreligion; det var denna den
fullmogna, den klassiska kristendomen, som utförde den väldiga bragden
att överflytta det antika kulturarvet till Västerns och Nordens
barbarfolk; det var denna stolta Ecclesia, som genom århundraden härskade
över jordens furstar och andens väldige; det är hon, som varit den
fruktansvärda Makten på gott och ont, som blivit älskad med rätta
och hatad med rätta så som intet annat i världen; det är hon som
nu i den katolska världen kämpar för sin makt och i den
protestantiska för sitt liv. Heibergs lilla skrift är inte hans första — vi hoppas
inte heller hans sista —- uppträdande på den valplatsen; han har
dragit ut med krigarens lovliga uppsåt att såra och döda; han har
inte lyckats sätta in någon stöt i motståndarens hjärta, men han har
gett vem som vill dra gagn därav en lektion i ärlig och nobel
krigföring. Och han har samtidigt mäktat ge vad som är mer värt — en
blick in i de verkstäder, där man kartlägger även de blodigaste
slagfält sine ira et studio.
Lund 15/9 1925.
Ivar Harrie.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
