Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häft 6 - Dagens frågor 26. 10. 1925 - Generalkrigskommissarien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 427
skottet förvärvat sådan sakkunskap och sådant anseende, att det vore
lämpligt att använda honom inom tullförvaltningens högsta grader.
Eller på liknande vis någon affärsman, som flitigt tagits i bruk för
viktiga traktatförhandlingar. Likaså bör det nog erkännas, att mång-
årigt arbete inom statsutskottet och särskilt befattning med dess
granskningsarbete kan giva rätt väsentliga reella förutsättningar för
just den post, varom nu varit fråga. I alla dylika fall är en utnäm-
ning närmast att betrakta som utflöde av Kungl. Maj:ts allmänna
dispensmyndighet och kommer därför liksom bruket av denna över-
huvud först och sist att bli en lämplighetssak.
Lämpligheten är som bekant det ömtåligaste av alla spörsmål, ty
man kommer där in på subjektiva värderingar. Den är därför ytterst
svår att diskutera men får icke av sådana hänsyn helt lämnas ur
räkningen. Regeringsuppdraget innebär kanske före allt annat skyl-
dighet att vid alla avgöranden taga i sikte, vad som för allmänt
intresse är det lämpliga. Så kan det heller icke undvikas, att de
styrda göra sina påminnelser, om de med skäl tro sig finna, att den
plikten ej tillräckligt beaktats. Skulle det mot en för övrigt duktig
nyutnämnd tjänsteman föreligga gravamina av ett eller annat slag
från hans föregående verksamhet, så kan det rent av bli en skyl-
dighet att erinra om dem för att åtminstone förekomma, att den
olämpliga åtgärden upprepas eller leder till nya missförhållanden.
I det föreliggande fallet veta alla, att den nyutnämnde vunnit sin
befordran genom politiska meriter, samt att dessa meriter till någon
del fallit inom det fackliga område, varom det är fråga, men att de
likväl framför allt tillhöra det utpräglade partilivet. Lika väl som man
kunde erkänna den förra omständigheten såsom en viss förtjänst, lika
omöjligt blir det att betrakta den senare annorlunda än som ett starkt
olämplighetsmoment. Det gör sig med rätta gällande en strävan att
hålla vår administration utanför partilivet, och denna strävan har
ingalunda lidit något avbräck därigenom, att även framskjutna politici
tagits till vissa chefsposter. Ty det har då så gott som undantags-
löst gällt att använda den allsidiga duglighet, som allmänt erkända
män förvärvat under sin politiska bana. Däremot har man hittills
varit ense om, att förtjänster som partiorganisatör eller agitator falla
inom helt annan kategori och böra betraktas som diskvalifikationer.
Om undantag härifrån någon gång gjorts, så har det åtminstone be-
traktats som en självklar fordran, att den markerade partimannen i
och med sin utnämning lämnat den praktiska politiken, för att hans
ämbetsgärning icke på något sätt skulle synas färgad av hans parti-
obligationer. Det mest eklatanta exempel av dylik art, som förut
givits, var väl när Emil Key skulle belönas för sina förtjänster om
lantmannapartiet. Han nöjde sig emellertid med att bli postmästare
i Hälsingborg och lämnade fullständigt den parlamentariska bana,
där han förut haft en så framskjuten plats. Det minsta, som denna
gång kan fordras, för att olämplighetsmomentet skall i någon mån
övervinnas, är, att samma konsekvens nu iakttages.. Det är desto
större skäl att formligen fordra detta, som åtminstone flertalet av de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
