Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häft 6 - Dagens frågor 26. 10. 1925 - Ur Viktor Rydbergs brevväxling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 431
tredje lär enligt uppgift inom en icke alltför avlägsen framtid vara
att förvänta. Ehuru de hittills publicerade båda banden givetvis
endast rymma en relativt liten del av det befintliga mycket
rikhaltiga materialet — numera i sin helhet förvarat på Kungliga
biblioteket — torde man dock äga rätt att beteckna dem som i särdeles
hög grad representativa både för sin upphovsman och för hans
samtid. Särskilt gäller detta orn den första delen, som innehåller
brevväxlingen med S. A. Hedlund och hans familj. Hela denna långa
serie av brev, som börjar år 1855 och sträcker sig ett halft sekel
framåt i tiden, ger oss en sällsynt klar och åskådlig bild av Viktor
Rydbergs inre och yttre utvecklingsgång allt ifrån den majdag, då
han som fattig och okänd litteratör med 10 riksdaler banko som
reseunderstöd på fickan anträdde färden till Göteborg för att ingå i
Handelstidningens redaktion intill den tid då han som »den svenska
bildningens vapensmed och den svenska diktningens patriark»
(Levertin) satt vid studielampan på Ekeliden, vördad och beundrad av sitt
folk så som väl ingen svensk kulturpersonlighet varit det sedan
Tegnérs och Geijers dagar. Varje brev han skrivit ger en förnyad
påminnelse om vilken rättrådig, nobel och finkänslig personlighet han
var. Lugn och måtta är hans speciella signatur som brevskrivare.
Han låter sig sällan ryckas med av sitt ämne och ger aldrig något
av den gnistrande spiritualitet som utmärker de Tegnérska breven;
snarare är han ibland litet för omständlig och flegmatisk. Men i
gengäld har man hos honom alltigenom känslan av att stå på fast
mark. Han menar verkligen vad han skriver, och hans omdömen
och uttalanden äro direkta uttryck för det djupaste i hans väsen.
Då han exempelvis redogör för de polemiska sammanstötningar, i vilka
han varit inblandad, sker det undantagslöst på ett sätt som gör full
rättvisa åt motståndarnas hållning; till och med när det gäller
antagonister, som i själva verket sårat honom ganska kännbart, bemödar
han sig om att visa försonlighet och rättvisa i sina uttryck. Detta
är så mycket mera erkännansvärt som han ju faktiskt länge intog
en synnerligen utsatt position i sin samtids offentliga liv, anfallen
som han var både från den stränga konservatismen och de radikala
grupperna, vilka respektive betraktade honom som en farlig fiende
till auktoritetsprincipen och en ömklig representant för
kompromiss-makeriet och halvhetspolitiken. Vad hans i verkligheten intagna
politiska ställning beträffar, så får den i breven till Hedlund en ytterst
belysande kommentar. Det som mest karaktäriserar den är en på
sitt sätt ädel och vacker men samtidigt också till ytterlighet
verklighetsfrämmande idealism. Vad Gustav Vasa kallade »denna snöda världs
lägligheter» kunde Viktor Rydberg aldrig lära sig förstå. Det var väl
också därför som han så naturligt kom att associera sig med den
äldre svenska liberalismen, som ju genomgående offrade åt samma
svaghet. Det gör ett underligt into^ck att följa det
Rydberg-Hedlundska meningsutbytet i politiska angelägenheter, framför allt i
försvarsfrågan, under 1860- och 1870-talen. Den godtrogenhet, som kommer
till uttryck i deras välmenta projekt, synes verkligen tillhöra en annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
