Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 25. 11. 1925 - 1925 års allmänna kyrkomöte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 485
angelägenhet mellan deltagarna i detta beslut. Att detta
förnärvarande icke bör föranleda någon ytterligare åtgärd och att
psalmboksfrågan tillsvidare kan och bör avskrivas från dagordningen, är helt
visst en mycket allmänt utbredd uppfattning bland den svenska
psalmbokens vänner, en uppfattning som också hävdades under
psalmboksdebatten vid årets kyrkomöte. Att döma av uppgift i pressen har
också Kungl. Maj:t redan beslutat, att denna kyrkomötets skrivelse
ej skall föranleda någon åtgärd.
I ett avseende kan emellertid det nyss avslutade kyrkomötet göra
anspråk på en särställning i förhållande till sina föregångare. Det
har nämligen vidtagit den i kyrkomötenas historia mycket sällsynta
åtgärden att göra bruk av sin vetorätt i kyrkolagsfrågor. Den fråga
det här gällde, förslaget till lag om borgerlig begravning, är också den
som tilldragit sig ett allmännare intresse. Sannolikt kommer denna
lag, när den en gång kan promulgeras, icke få några mera omfattande
konsekvenser. Principiellt sett har den emellertid en viss betydelse
som uttryck för den principen, att ingen bör tvingas deltaga i en k}7rk
lig kulthandling, en princip, vars riktighet erkännes av alla. Men
praktiskt taget hör hela denna fråga icke till de större.
Kyrkomötet accepterade lagförslaget i huvudsak och erkände dess
önskvärdhet även från kyrkans synpunkt. Endast i en detalj beslöt
kyrkomötet för sin del ett förtydligande tillägg, nämligen om att
kyrkorna ej skulle få upplåtas för andra begravningar än dem som skedde
genom jordfästning enligt kyrkans ritual. Man gjorde visserligen
gällande, att redan enligt nu gällande kyrklig lag och praxis pastor
vore förhindrad tillåta kyrkornas användning för andra kultakter än
den svenska kyrkans egna, men då en annan uppfattning härom från
auktoritativt håll hävdats under ärendets föregående behandling inför
Kungl. Maj:t och riksdag, ansågs detta tillägg till lagen nödvändigt.
Härmed förskjutes lagens ikraftträdande till en oviss framtid. Då
justitieministern i kyrkomötesdebatten förklarade, att regeringen icke
kunde acceptera det ifrågavarande tillägget, kan man icke förvänta
någon kungl, proposition till riksdagen om bifall till lagen i den
lydelse den fått av kyrkomötet. Och att riksdagsmajoriteten skulle på
enskilda motionärers framställning visa sig fördomsfriare och mera
tillmötesgående torde icke heller vara sannolikt. Under sådana
förhållanden kommer frågan om den borgerliga begravningen måhända
icke att lösas förrän i samband med en annan och större, nämligen
den om rätt till utträde ur statskyrkan utan angivande av annat
religionssamfund. Ett lagförslag härom är under utarbetande och
kan måhända föreläggas 1927 års riksdag. I och med antagandet av en
dylik lag torde knappast oppositionen mot kyrkomötets nu intagna
ståndpunkt kunna upprätthållas. Frågan om borgerlig begravning
kommer då upp i ett större, naturligt sammanhang, och lagen härom
kommer då att gälla dem, som utträda ur kyrkan, och för dessa
torde man icke kunna med fog göra gällande någon rätt till
kyrkorummet vid begravning.
Icke minst mot denna bakgrund ter sig regeringens afståndstagande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
