Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Litteratur - En ny teckning av det »Oscariska tidevarvet». Av Georg Andrén - S. J. Boëthius, Oscar II:s tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR
EN NY TECKNING AV DET »OSCARISKA TIDEVARVET».
Ingen kan gärna fördjupa sig i »det oscariska tidevarvet» utan att
starkt känna, hur främmande denna epok är för vår egen tid. Vi
ha icke bara fått en ny generation; vi ha fått nya »frågor», vilket
betyder mera. »Grundskattefrågan», i dess gamla, jå, mycket gamla
form generar (efter 1904) icke vår tids politiker; rösträttsfrågan är
(efter resp. 1907 och 1918) tills vidare avförd från dagordningen,
även om en och annan ännu grälar om valsättet; indelningsverket
är för de flesta blott ett namn, som nyligen spökade i
försvarsdiskussionen; saken själv var icke med och spökade. Av det slutande
adertonhundratalets stora frågor är det endast den för alla stater
och alla tider gemensamma försvarsfrågan, som ännu har sin gamla
aktualitet, ehuru det ju icke råder brist på politiker, som tro sig om
att kunna avskaffa även den frågan. Kunna avstånd och främlingsskap
giva objektivitet, så är Oscar II:s tid mogen för historien.
Men denna tid är främmande för oss även därför, att tiden ännu
icke funnit sin historiker. Medan de personliga minnena från denna
tid alltmera blekna och dö bort, vänta vi på den bok, som ur
minnets eller forskningens material kan skapa en levande bild av denna
vår yngsta politiska historia. Nog ha vi böcker därom, men vi ha
icke fått boken. Spridda minnesanteckningar giva diskreta inblickar
i den ena eller andra miljön, spridda avhandlingar belysa det ena
eller andra problemets historia, men det hela ligger i en oklar
halvskymning. Ingen har dock tillnärmelsevis på ett så lyckligt sätt
närmat sig den ideella lösningen av den ingalunda lätta uppgiften,
som professor S. J. Boethius i sitt posthumt utgivna arbete om Oscar
II:s tid, ingående som den sista delen i det stora och förtjänstfulla
verket Sveriges historia till våra dagar, utgiven av Emil
Hildebrand och Ludvig Stavenow (P. A. Norstedt & Söners förlag, 1925).
Författningshistoriskt var Oscar II:s tid en del av
konstitutionalis-mens epok i vår historia, med kompromissen som politisk signatur.
Politik är väl alltid kompromisser, men i den konstitutionella staten
är kompromissen mer än annars det politiska arbetets naturliga form.
Kompromisser mellan statsrådets olika ledamöter, mellan dessa och
konungen, mellan riksdagens olika partier och olika kamrar, mellan
riksdagen och Kungl. Maj:t är den senfärdiga och mödosamma väg,
varpå denna tid mer än andra når fram till sina politiska resultat.
Den vägen förutsätter mycken klokskap, mycken tålmodighet, mycken
ihärdighet och mycken förmåga att låta tala och låta pruta med sig, icke
minst det senare. Den alltför hårda och ivriga viljan och den
alltför fasta och starka handen passa ej samman med konstitutionalis-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
