Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Litteratur - En ny teckning av det »Oscariska tidevarvet». Av Georg Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 547
Posses tid och ha onekligen en viss giltighet för denna. Sveriges
historia under Oscar II är kanske icke fullt så mycket en de
svenska riksdagarnas historia, som man lätt skulle kunna tro, när man
läser detta verk.
Arbetets vackraste sida är den objektivitet, varav det präglas.
Författarpersonligheten träder försynt tillbaka och låter händelserna
och de handlande personerna själva tala. Att närmare undersöka
med vilka medel denna objektivitet i framställningen vinnes, skulle föra
för långt. Ofta karakteriserar förf. de olika meningar som finnas,
utan att dock taga parti för den ena eller den andra.
Understundom skymtar dock en förtäckt kritik i formuleringarna. På ett ställe
talar han om Adolf Hedins ställning till »den union, för vars
bevarande han var så villig att tillmötesgå norska anspråk» (s. 230), och
på ett annat ställe nämner han, att Hedin från sin dödsbädd i
skrivelse till Lövland rått »till eftergift — denna gång från Norges sida»
(s. 235). Icke fullt så diskreta uttryck tar sig Boethius’ kritik på några
andra punkter. Han sätter i fråga, huvuvida det ej varit lyckligast
för vårt land, om lantmannapartiets försvarsaktion vid 1878 års
riksdag fått leda till positivt resultat (s. 54), han anmärker på tal om
fredsrörelsen under 1800-talets sista årtionden, att den ofta röjde »en
brist på verklighetssinne, som skadade densamma» (s. 99) och han
skriver om den hetsiga socialistiska fredsagitationen under konflikten
med Norge 1905, att den »i själva verket snarare ökade än minskade
— — faran för en våldsam sammanstötning, då hoppet om inre
oroligheter i Sverige i händelse av ett krigsutbrott var ägnat att stärka
de norska chauvinisternas obenägenhet för medgivande, varförutan
en uppgörelse i godo skulle blivit omöjlig» (s. 226). Dessa ord ha
sitt aktuella intresse i samband med den propaganda för
organiserandet av strejk vid krigsutbrott, som en svensk delegat nyligen har
fått bedriva inför Nationernas förbund.
En egenskap i detta verk, som man särskilt skulle vilja framhålla,
är också dess lyckliga förening av koncentration och överblick.
Endast sällan inträffar det, att de många sakliga notiserna stänga
perspektiv eller fördunkla sammanhang. Såsom regel gäller det, att det
rika materialet får öppna och bära upp perspektiv. Skulle man
särskilt framhålla något kapitel, där denna egenskap bäst kommer till
synes, så är det kanske förf:s överskådliga och innehållsrika, klara
och kloka framställning av rösträttsfrågans historia och av de
ideologiska och realpolitiska motiv, som voro verksamma i denna
historia. Mindre pregnant är kanske förfis behandling av de invecklade
och olikartade problemkomplex, som förenades i 1873 års
»kompromiss», kompromissen framför andra under Oscar II:s tid.
Helt visst var den politiska historien under »gamle kungens tid»
ofta torftig och ointressant vid sidan om den sociala och
ekonomiska utvecklingen under samma skede. Lika stillastående och
initia-tivfattig, som svensk politik ofta var under Oscar II:s regeringstid,
lika initiativkraftigt och framgångsrikt var vårt ekonomiska liv, och de
stora förändringar, som därigenom framkallades, hade en djupt in-
36. Svensk Tidskrift 1925.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
