Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Zionismen och den religiösa framtidsförhoppningen i judendomen. Av Torsten Ysander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 TORSTEN YSANDER
avser att fastställa, att rationaliseringen leder till moralism,
varigenom synd- och nådebegreppen förlora sin religiösa renhet.
Vårt intresse blir nu en ytterligare slutsats i samma tankelinje.
Är nämligen syndbegreppet förankrat i det mänskliga
prestationskravet, följer som korrelat att icke heller frälsningen får
tillräckligt ren och djup kvalitet. Ut från de angivna
förutsättningarna blir den icke fattad och kan icke fattas som
individens fridsförhållande till den förlåtande Guden. Även
lag-rättfärdigheten resulterar i eit förytligande, ett förmänskligande av
nådetanken. Vägen ligger öppen för ett fattande av gudsriket
som det yttre väldet och för att i det yttre återuppbyggda Zion
se den fromma längtans utlovade land.
Den tanke som här ställes under diskussion är vågsam, då
den innebär att de messianska förväntningarna i judendomen
faktiskt icke erhållit tillräckligt rent religiöst innehåll för att
icke tillfredsställas av det zionistiska programmets realisering.
Är det riskfullt att spekulera över religiösa termers rätta
innehåll, är det å andra sidan icke mindre farligt att intolka, ex
ana-logia, mer i ett religiöst begrepp än som där rätteligen har hemvist.
Nu kan visserligen invändas, att samma omdömen i så fall
måste fällas om skilda historiska skeden och olika dogmatiska
komplex i kristendomen. Den har genom konkretion och
antro-pomorflsm äventyrat nådetankens kvalitet och gudsrikets
andlighet. Må så vara! Det ändrar ingenting i resonemanget.
Möjligen påkallas tilläggssatsen, att, medan kristendomen i
princip utgår från gudsrikets fridskvalitet men i praktiken ofta
socialiserar tron, har judendomen principiella utgångspunkter,
som falla för den kritiska analysen, medan den faktiska
fromheten ofta, principerna till trots, bevarar innerligheten och
helighetskravet.
Vilken blir då den slutsats man kan våga om förhållandet
mellan zionism och judaism, d. v. s. den ortodoxa tron? Äro
de parallella rörelser, som i sina intressen icke kunna mötas
eller är en sammanböjning tänkbar? Av det föregående är redan
klarlagt, att så väl profetismen som den senare judaismen icke
av några inre grunder behöva komma i konflikt med zionismens
sociala program. Från religiös och systematisk synpunkt borde
de snarare kunna finna varandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
