Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Decemberupprorets hundraårsminne. Av Carl Hallendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DECEMBERUPPRORETS HUNDRAÅRSMINNE
falle. Då kom oförväntat Alexanders död och, som sänd av
försynen, ovissheten om hans efterträdare.
Dessa stämplingsföreteelser hade icke undgått uppmärksamhet,
och förövrigt fanns det alltför många mer eller mindre djupt
invigda förrädare. Kort före sin död mottog Alexander en
fullständig rapport om tillståndet inom Kijevarmén, och denna kom
under dagarna av interregnum regeringen i Petersburg tillhanda.
Trots detta och trots säker vetskap, att även inom huvudstadens
garnison stämningen var
dålig, och att den
försämrats genom smygande
rykten om Konstantins
våldsamma undanträngande
eller t. o. m. fängslande
av den illa tålde Nikolaus,
handlade den närmast för
ordningen ansvarige
Milorad ovitj med en sorglöshet,
som måste betecknas som
förrädisk, därest den icke
varit så orientalisk. När
edsavläggningsdagen kom,
hade han icke träffat några
som helst
säkerhetsanstalter, och han väntade så
litet någon oro, att han
begav sig till en munter
frukost med teaterfolk, från vilken han måste hämtas för att lugna
trupperna och — möta döden. Det förvånar under sådana
förhållanden knappast, att det kavalleri, som i avgörandets stund
framkommenderades, hade slöskodda hästar och blev oanvändbart
i halkan, eller att kanonerna, som till sist gjorde slag i saken,
länge måste vänta, emedan man glömt att medföra skarp
ammunition.
Så blev det ett underligt tillfälligheternas spel, som hade sin
gång i Petersburg d. 26 (14) december. De sammansvurna, ifall
det uttrycket är tillåtligt, hade alltifrån underrättelsen om
Konstantins avsägelse klart för sig, att det gällde nu eller aldrig,
men kunde ändå inte enas om förfaringssättet, nöjde sig därför
länge med att upphetsa manskapet och framhålla plikten att ej
Nikolaus I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
