Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor januari 1926 - Författning och förvaltning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR
Den gamla bilden av staten såsom en enda stor,
utomordentligt konstfull mekanism hade onekligen
något bestickande lättfattligt över sig. Särskilt under de
merkantilis-tiskt färgade epoker, då bilden flitigt lancerades, uppbars den av
påtaglig åskådlighet. Det ena lodet vägde upp det andra, kugghjul tog
i kugghjul, ett grepp i maskineriets centrum hade sin ofelbara och
givna återverkan å även de avlägsnaste smådelarna, liksom dessa, om
de ej fungerade ordentligt, kunde bringa det hela i stagnation. Det
var, med en dylik statsbild för ögonen, ofta nog ej så lätt att säga
var verkets egentlige primus motor befann sig. I vart fall blev
gränsskillnaden mellan honom och hans organ mer eller mindre omärklig.
Förvaltningens mångskiftande grenar snärjde sig direkt in i
författningen. Författning och förvaltning tedde sig såsom ett helt,
genomsyrat av samma anda och arbetande i samma riktning.
’ Fursteabsolutismens statsväsen gav bilden av en dylik perfekt
verkande statsmekanism. I den mån statsformen ändrade kynne
försköts lätt nog kongruensen mellan författning och förvaltning.
Författningarna skiftade form ofta förundransvärt snabbt, medan
förvaltningen arbetade i gamla gängor. När Frankrike efter många växlingar
1875 erhöll sin demokratiskt parlamentariska författning, övertog denna
en av csesarismen strängt centraliserad förvaltning. Under tvenne
majveckor 1809 omskapades det svenska statsskicket radikalt, medan
förvaltningen fortsatte att verka i väsentligt orubbade former.
Regeringsformen själv förutsatte den övervägande delen av
förvaltningsapparaten såsom fortbestående i oförändrat skick. Över huvud torde
kunna sägas att, för vårt vidkommande, det nya statsskicket haft föga
inverkan å förvaltningens gång och utveckling. Lätteligen framkallar
emellertid en sålunda uppkommen inkongruens mellan författning och
förvaltning problem, som tidigare statsskick ej kände till. De nya
maktorganen finna sig hänvisade till verktyg, vilkas redobogenhet att
främja den nya riktningen icke är känd eller ock misstänkt och vilkas
struktur kanske vilar å helt andra principer än dem, som kommit till
uttryck i författningen. Det ligger då nära till hands för den nye
makthavanden att söka forma förvaltningen till ett lydigt redskap för
sina speciella intentioner. Gentemot dylikt ensidigt utnyttjande av
förvaltningsmaskineriet reser sig rikets ovillkorliga krav å
statsfunktionernas rätta och behöriga utövande. Att finna medelvägen mellan
å ena sidan detta all statsförvaltnings huvudmål och å den andra
de växlande maktinnehavarnas fordran å tillgodoseendet av deras
Författning oeh
förvaltning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
