Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor januari 1926 - Sedelförfalskning och politiska intriger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 69
prins Windischgraetz sipprade det ut, att denne skulle ha närmare
preciserat sina »patriotiska syften» därhän, att han velat »taga hämnd
för Trianonfreden». Han påstods ha yttrat, att han ej gjort något
värre än William Pitt d. y., då denne tillät förfalskning av den första
franska republikens assignater som stridsmedel mot revolutionen.
Utsläppandet av massvis med falska tusenfrancssedlar skulle tillfoga
den redan förut vacklande franska valutan ett förödande slag, kanske
framkalla en omstörtning, och i den då uppstående förvirringen skulle
man i Ungern kunna förverkliga varjehanda nationella syften med
stöd av det rörelsekapital sedlarnas utprångling inbragt.
Planen förefaller ju dårhusmässig, men vilda tider föda vilda
hugskott, och Windischgraetz, utanför Ungern väl mest känd som
författare till den livfullt skrivna memoarboken Vom Roten zum
Schwarzen Prinzen, har tidigare visat sig som en de farliga
äventyrens man och har, liksom så många andra ungerska magnater, rykte
om sig att vara en djärv spelare, både bokstavligen och i bildlig
bemärkelse. Någon mera framskjuten politisk ställning tyckes han
däremot ej ha intagit sedan 1918, då han var livsmedelsminister i
Wekerles sista kabinett och ett ögonblick i oktober, strax innan
revolutionen utbröt, höll på att bli ungersk ministerpresident. Hans
memoarverk, tillägnat »alla dem, som vilja på nytt uppbygga Österrike och
Ungern», talar på slutet många vackra ord om behovet av ärlighet,
karaktär — »Habe welchen Charakter du willst, aber habe einen
Charakter!» — och ej minst »moralische Gesundung». Från denna
nationella bättringspredikareståndpunkt är fallet djupt till att bli
falskmyntare och att sedan försvara sitt brott mot strafflagen med
dimmiga planer om att bygga det nya Ungern på en sådan lögnens
grundval som förfalskade franska banksedlar. Men detta fall är närmast
ett karaktärspsykologiskt problem, medan däremot omständigheterna
vid förbrytelsen giort denna till ett politiskt konfliktämne av elakartad
beskaffenhet.
Sällan ha nämligen tendensrykten så bemäktigat sig en skandal
som nu i Windischgraetzaffären. Den inrikespolitiska oppositionen
såg i denna skandal ett himlasänt tillfälle att störta den godtyckliga
Horthyregimen, och Ungerns misstänksammaste granne,
Tjeckoslovakien, förbereder i samma, och långt mera vittgående, syfte en
utrikespolitisk aktion. Under årets första veckor förgick ingen dag
utan att nya personer inom de i Ungern maktägande partierna och
grupperna utpekades såsom över öronen invecklade i
förfalskningsaffären. Socialist- och sensationstidningar i Wien samt den
tjeckoslovakiska regeringspressen tävlade och tävla alltjämt att slå mynt
av falskmynteriet. Riksföreståndaren Horthy, krigsministern Csåky,
ministerpresidenten Bethlen, hans företrädare greve Paul Teleki, »de
vaknande magyarernas» ledare Gömbös, ungerska diplomater,
parlamentariker och ämbetsmän i mängd förklarades, stundom på de
lösaste grunder, komprometterade. Ostridigt var ju, att polischefen
Nadossy hörde till riksföreståndarens personliga bekantskapskrets
och politiska verktyg samt att flera av de i affären anlitade red-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
