Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Cæsars hustru och konungens högsta domstol. Av Birger Wedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CLESARS HUSTRU OCH KONUNGENS HÖGSTA DOMSTOL 87
av den bestämda övertygelsen att hr R. med sin sats bevisar
för mycket och således intet. Om nämligen ett
skiljemanna-uppdrag, trots sin tillfälliga och korta tillvaro, bör därför att
det är ekonomiskt väl avlönat likställas med ämbete, huru
mycket mer likställiga med ämbeten äro då ej sådana
varaktigare och mera iiikomstgivande sysslanden som
stärbhusutred-ningar, förmynderskap, förvaltande av fideikommisskapital o. dyl.?
Hur svårt hava ej då de justitiestats- och justitieministrar
försyndat sig, som efter 1809 haft att utreda kungliga dödsbon?
Eller för att åter inblanda även konstitutionsutskottet, hur
kraftigt borde ej detta ha reagerat mot KM:ts åtgärd att till ordf. i
den under flera år verksamma patronatsrättsnämnden förordna
en av regeringsrättens ledamöter, vilka ju äro i samma
fördömelse som statsrådets och HD:s?
Men hr R. har även andra skäl. Han tänker sig det fall att
spörsmålet om en av justitieråd meddelad skiljedoms giltighet
drages under HD:s prövning och frågar: »Är det icke då så, att
högsta domstolen kommer i den ställningen att den måste
avgöra, huruvida dess egna medlemmar såsom medlemmar i
skiljenämnden handlat alldeles så som de skulle ha handlat
inom högsta domstolen?» Frågan verkar något förbryllande,
eftersom vad HD kan få att pröva är blott hur skiljemännen
handlat beträffande processuella frågor som, frånsett vissa jäv,
äro egendomliga för skilj emannaförfarandet och beträffande vilka
ett justitieråd således väl kan handla i skiljenämnd men aldrig
i HD. Jag vill emellertid svara, att vad de i HD prövande
justilieraden undersöka är naturligtvis hur de själva skulle
handlat om de suttit i skiljenämnden, icke hur deras kolleger
skiljemännen skulle handlat om de suttit i domstolen. Att
justitie-råden sålunda komma att öva kritik inbördes, är ej annat än
som händer vid varje votering. Och att i de ytterst sällsynta
— hittills två — fall, där hos HD föreligger klagan över
justilie-råds förfarande i kompromiss, skiljemannen-justitierådet är jävig
att taga del i detta måls handläggning är för arbetet i HD utan
all betydelse.
Prof. R. anför vidare att eit justitieråd icke får utsätta sig för
den faran som alltid föreligger, »att en domare, som är satt till
skiljeman, kommer att döma på ett sätt efter billighetsgrund,
fast han såsom domare skulle gå efter andra, legala och strikta
grunder». Denna anmärkning är redan bemött av revisions-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
