Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Carl Ifvarsson. Ett bidrag till hans politiska karakteristik. Av Edvard Thermænius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL IFVARSSON 97
Den kom ock ganska snart. Vid början av sin andra riksdag,
1862—63, ernådde han visserligen ingen som helst
utskottsbefordran, men under dess lopp steg hastigt hans inflytande. I
förening med några moderat-konservativa män, framförallt den
mycket duglige Erik Ersson i Wallsta och några yngre
fram-slående skåningar, tog han i många avseenden ledningen inom
ståndet, även om han utåt kom att framträda nästan lika litet
som förut. Vid 1865—66 års riksdag har han tvivelsutan kunnat
utöva inflytande redan på utskottsvalen. Själv inträdde han nu
i statsutskottet, där han på sin avdelning uträttade ett gott och
på alla håll uppskattat arbete. Under såväl tull- som
försvarsfrågans behandling på våren 1866 spelade han en betydande roll.
Vid begynnelsen av 1867 års riksdag, då inga partier ännu
existerade och man därför snart sagt var tvungen att tillsätta
utskotten huvudsakligen efter en sedan stundom övergiven norm:
vederbörandes lämplighet, var Carl Ifvarsson en av de sju mycket
framstående bönder, som ingingo i statsutskottet. Under hela
sin riksdagsmannabana tillhörde han sedan detta mäktiga
kollegium, de sista sju åren som vice ordförande. Alla de uppdrag
och utmärkelser, som på hans tid kunde tillfalla en ur
bondeklassen utgången riksdagsman, kommo sedan på hans lott, till
och med vice-talmanskapet och Vasaorden. Att han blivit
erbjuden att inträda i statsrådet påstås även, men om så
verkligen skulle vara, har han visligen aktat sig för denna
farliga upphöjelse. »Hur skulle det se ut med en i bonde
gull-byxor?» skall han ha svarat. Därmed må nu vara huru som
helst. Att han i den situationen emellertid måste ha tänkt: Hur
skulle det gå med inflytandet och förtroendet? — lär med stor
säkerhet kunna antagas. Motsättningen, såväl den politiska som
den sociala, mellan regering och riksdag var ännu allt j amt så stor,
att även om en bonde blivit insläppt i den högförnäma kretsen,
skulle därmed hans inflytande bland den »andra statsmaktens»
sant folkliga medlemmar blivit kanhända alldeles omintetgjort.
Lantmannaparliets ställning till regeringen — man vågar nästan
säga dess konstitutionella program — har som bekant en gång
sammanfattats i orden, att det vore partiet tämligen likgiltigt,
vilka personer som sutte vid konungens rådsbord, men däremot
alls icke likgiltigt, vad de där uträttade. I en liten broschyr av
Carl Ifvarssons hand, utgiven efter den något kuriösa
ministerkrisen i oktober 1871, heter det i alldeles liklydande ord:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
