Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Carl Ifvarsson. Ett bidrag till hans politiska karakteristik. Av Edvard Thermænius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL IFVARSSON 101
de Geer. Förhållandet mellan dessa mutatis muiandis ganska
likartade personligheter har förövrigt säkerligen varit till
ömsesidig båtnad. Under den andra ministären de Geer fungerade
Ifvarsson som »Kungl. Maj:ts rådgivares förtroendeägande, ärlige
och uppriktige rådgivare», enligt S. A. Hedlunds samtida omdöme.
Den som — åtminstone i början av hans bana — måhända
mest påverkat Carl Ifvarssons uppfattning, är enligt hans egna
ord främst A. W. Björck, den liberale Göteborgsrådmannen,
borgarståndets och statsutskottets på sin tid mäktigaste man. Längre
fram i tiden stod han synnerligen nära den gamle radikale
Skåneprosten och riksdagsmannen H. O. Schönbeck, vars åsikt i de
brännande frågorna han gärna inhämtade. De båda liberala
redaktörerna, stadsrepresentanterna inom lantmannapartiet, S. A.
Hedlund och F. T. Borg, hörde till hans förtrogna
korrespondenter. Bland förstakammarledamöterna stod han i nära
vänskapsförhållande till Gustaf Sparre samt likaså, ehuru väl i
mindre grad, till sådana män som Hugo Tamm och O. R.
Themptander.
Till F. T. Borg har Carl Ifvarsson en gång gjort ett märkligt
uttalande som giver tillkänna ett positivt innehåll i det till synes
så negativa program, han förfäktade. I brevet, som ingår i en
hel serie under sommaren och hösten 1879 växlade längre
skrivelser, diskuteras det politiska läget ganska öppet mellan
partichefen och den nye mannen i ledet, som Borg själv kallar sig.
Situationen efter 1878 års fallna försvarsmotioner och 1879 års
av ekonomiska strider uppfyllda riksdag var synnerligen oviss.
Ifvarsson avslår därför vänligt men bestämt Borgs förslag om
att just nu upptaga allehanda reformer på programmet. Han
skriver:
»Att bästa medlet för dem, som arbeta i reaktionär riktning, är
att ställa till så mycket splitter och så mycken oreda och orättvisa
som möjligt synes mig lika klart, som att självstyrelse bäst
grundlägges genom rättvisa och därpå grundad enighet ibland flertalet. På
denna senare vägen bör, enligt mitt förmenande, självstyrelse med
försiktighet och moderation kunna utbildas och nästan obemärkt
kunna inträda när tiden därför är inne . . . Jag anser därför att,
då tiden påtagligen icke är inne för någon större politisk reform,
det för närvarande ligger mest vikt uppå att samla alla goda krafter
till arbete för rättvisa och därpå grundad enighet. I den mån det
lyckas, att vinna flertalet härföre, samt att oberoende av någon
allena-styrandes vilja utföra goda, sant fosterländska beslut, i samma mån
har självstyrelse de facto inträtt. De jure inträder den vid lägligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
