Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Carl Ifvarsson. Ett bidrag till hans politiska karakteristik. Av Edvard Thermænius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL IFVARSSON 103
driva. Lantvärnets dystra öde levde ännu i minnet; många gamla
utblottade lantvärnsmän funnos ännu 1867 att underhålla. Den
lilla värnplikt som fanns bidrog blott till att göra institutionen
impopulär och löjlig. Härtill kom så ännu en omständighet.
De tre stora krigen 1864—71, säger Hallendorff träffande
(Sveriges Historia till våra dagar, XII: 381), >gåvo alla viktiga
lärdomar: det första om den numerära styrkans vikt, det andra om
den överlägsna beväpningens värde, det tredje och förövrigt samt-
liga om betydelsen av övning, organisation ock säker ledning>.
Dessa lärdomar inhämtade de ledande kretsarna och de högre
klasserna i vårt land; skada blott, att de på länge icke kunde
enas om hur den blivande svenska försvarsorganisationen borde
vara beskaffad. Redan detta var något, som i ytterligt hög grad
försvagade de likväl mycket växlande kraven på en som absolut
nödvändig proklamerad reform. Därtill kom, att dessa trenne
krig, som brusade oss förbi utan att några större faror eller besvär
kunde förmärkas, gåvo Carl Ifvarsson och hela hans klass en
helt annan lärdom, den de dock höllo för sig, men som mer
eller mindre medvetet präglade allt deras handlande: att den
långa fredsperiod, som blivit vårt land beskärd, med till sanno-
likhet gränsande visshet skulle fortfara, om blott svenskarna
höllo sig stilla på sin halvö och ej blandade sig i saker, med
vilka de icke hade att skaffa.
Vad Carl Ifvarsson däremot bestämt trodde skulle blifva följden
av utvidgad värnplikt var en ofantligt ökad emigration. Både
offentligt och enskilt gav han gång på gång uttryck åt denna
farhåga. Vad han med största säkerhet visste, det var, vilket
mottagande kommittenterna skulle bringa varje riksdagsman, som
röstat för ökade militära bördor. Redan detta var mer än nog
att bestämma hans hållning. Men därtill kom naturligtvis den
misstro han kände sig berättigad hysa mot de beviljade an-
slagens förnuftiga begagnande; slutligen ock med tiden oviljan
mot den mycket omtalade >reaktion>, som >militarismen> skulle
medföra. Vi finna honom därför som öppen motståndare till
alla de tidigare försvarsreformerna. I den berömda kompro-
missen 1873 hade han ingen del, ehuru hans reservation emot
densamma ej var så försvarsfientlig som man sedan velat göra
gällande. Hans uppfattning var förvisso, att indelningsverkets
och grundskatternas avskrivning ej vore så oerhört värdefull
för bondeklassen, alt den måste köpas till vilket pris som helst;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
