Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Nationernas förbund. En ny diplomatisk metod och frågan om Europas verkliga trygghet. Av Rütger Essén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATIONERNAS FÖRBUND 117
hotande fara för Europas fred. Detta främst därför att det utgick
från ett i längden ohållbart status quo, gav samma totalgaranti
åt de europeiska mellanfolkliga förhållandenas goda som åt dess
sämsta risker. Och det var detta som förändrade dess reala
karaktär från en stor plan för fredens organisation till en
riskfylld maktpolitisk kombination.
Det är främst den sunda politiska instinkt, vilken traditionellt
karakteriserar den brittiska politiken, som Europa har att tacka
för att Genéve-protokollet omintetgjordes. Det brittiska rikets
vägrade ratifikation beseglade nämligen protokollets öde. Därmed var
det också tämligen givet, att arbetet för Europas trygghet nu skulle
slå in på den linje, som jag, i motsats till den formål-juridiska,
här ovan karakteriserat som den realistiska. Och på denna linje
har nu också uppnåtts ett resultat av största värde: avtalen i
Locarno av oktober 1925, vilka närmare belysts i föregående
häfte av Svensk Tidskrift.
Det är sant, att Locarno-avtalen träffats på sidan om
Nationernas förbund, men detta är ur förbundets synpunkt icke att
beklaga, då »Locarno-fredsslutet» i själva verket just är
förutsättningen för att förbundets arbete på organiserandet av Europas
trygghet överhuvud på allvar skall kunna begynna.
Vad som skett i Locarno är nämligen i främsta rummet detta:
Europas kanske icke närmaste men avgjort till sin innebörd
farligaste krigsrisk, Tysklands revanchekrig mot Frankrike, har
i väsentlig mån minskats och kanske för överskådlig tid
undanskjutits. Visserligen är det verkliga ernåendet av denna stora
trygghetsvinst alltjämt betingat av en del förutsättningar, nämligen
i främsta rummet det lojala uppfyllandet av fredstraktatens
bestämmelser: Rhenockupatlonens avveckling, Saar’s utrymmande
m. m. Dessutom får det icke glömmas, att frågan om
Elsass-Lothringens ställning synbarligen utvecklar sig till ett för
Frankrike allt besvärligare spörsmål.
»Locarno-fredsslutet» vilar dock på ganska goda reala
grunder. Tysklands västgräns efter 1919 torde icke vara den ur
allmänna europeiska synpunkter bästa, men den är ur tysk
synpunkt i och för sig dock möjlig att acceptera, och en korrigering
av densamma är under inga förhållanden värd den oerhörda risk
för Tyskland och Europa, som ett nytt fransk-tyskt krig, vilken
utgång detta än skulle få, måste komma att innebära. Locarno
har alltså praktiskt taget givit Europa trygghet i väster, en upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
