Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - Biographica. Av Carl Hallendorff - Carl Forsstrand: En gustaviansk ädlings ungdomshistoria - Nils Erdmann: Hemma och borta på 1700-talet - Lotten Dahlgren: Excellensen på Gustafsvik - Waldemar Swahn: Beylon, Sveriges store okände - Alma Söderhjelm: Axel von Fersens dagbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 125
med den beteckning en av dem nyttjar: »historiska miniatyrer»; dock
bör det tilläggas, att där är mera av hastigt giord skizz än av
minutiöst genomförd konst. Vad Carl Forsstrand berättar belysande nog
om Gustav Adolf Reuterholms ungdomsår, särskilt hans studietid i
Upsala, ger visserligen ingen ny bild av den beryktade Storvizirens
andliga utrustning men fullständigar den vi äga genom närmare
bekantskap med umgängeskretsen under hans uppväxttid. De brev till
Klas Julius Ekeblad, som Nils Erdmann publicerat, skulle i och för
sig intresserat mindre, ty unga gradpasserare, civila eller militära,
äro i alla tider och länder sig tämligen lika, dock ha breven förmånen
att vara samlade kring en ytterst spännande tid; de gälla nämligen
brytningsåren kring 1770, och allt smått de berätta om hovintriger,
amourer och befordringschanser får större vikt genom bakgrunden,
som är slutkampen mellan hattar och mössor samt Gustav Illis med
så mycken undran motsedda regeringstillträde. Med de biljetter från
Georg Adlersparre till hans grannar på Björneborg, som ge
huvudtemat i Lotten Dahlgrens bok, är förhållandet omvänt: där är
tidsramen ganska likgiltig men revolutionären och excellensen som emeritus
har rätt till uppmärksamhet, trots det att han verkligen icke berättar
något av vikt. Hos Waldemar Swahn i boken om Beylon äro både
tid, personer och deras meddelade brev i högsta grad intressanta,
därför har det också blivit en både rolig och upplysande liten volym;
skada blott, att det icke offrats något mera av studier och kritisk
värdesättning på uppgiften att teckna den schweiziske lecteurens
betydelsefulla roll som det sönderslitna gustavianska hovets
fredsmäklare. Nu har författaren väl lättroget accepterat diverse
kommentatorers gramsna utläggningar. Samtidigt bör med tacksamhet påpekas
hans försök att närmare lokalisera Beylons tidevarv, att sålunda
upplysa allmänheten orn, vad det halvt gåtfulla namnet Beylon därute
vid Ulriksdal egentligen innebär. Där kunde han dock gärna lämnat
även det ej ointressanta meddelandet, att namnet och platsen en gång
senare, under Karl Johanstiden, skulle bliva högst remarkabla inom
förnämligare kretsar, nämligen när ryske ministern Suchtelen genom
många år hade sitt gästfria sommarhem ute på Beylon.
Till en helt annan kategori än de nämnda höra Alma Söderhjelms
och Per Sondéns båda böcker. Bägge äro produkten av allvarliga
forskningar och ge sina avsnitt ur historien med all önskvärd
utförlighet, åtminstone delvis också med kritisk sovring. D:r Söderhjelm
meddelar den yngre Fersens på franska skrivna dagbok, först i stark
sammanfattning, från juni 1791 till slutet av 1793 — d. v. s. under
det för författaren ytterst upprörande och växlingsrika skede, som
låg mellan franska kungaparets i Varennes snöpligen ändade
flyktförsök och drottning Marie Antoinettes avrättning — i översättning
samt försedd med välskrivna historiska inledningar till de särskilda
huvudavdelningarna. Med denna volym är väl den slöja av mystik
som välmenta händer sökt hänga över Fersens förbindelse med den
olyckliga drottningen sönderriven. Huruvida slöjan bevarades eller
icke, var ju i och för sig ganska likgiltigt, rnen hela diskussionen om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
