Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Växlarne i templet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄXLAHNE I TEMPLET 167
genom rådssamarbete mellan avtalens signatärer — ett
argument, som logiskt egentligen skulle leda till att även
Belgiens och Tjeckoslovakiens rådsplatser gjordes permanenta
— och rådet borde organiseras efter vad någon kallat »den
neuralgiska metoden», d. v. s. att förefintligheten av
konflikter och av dem vållade nervsmärtor borde motverkas med
tryggad rådsplats, en synpunkt, som konsekvent fasthållen
borde ha öppnat rådsgemakets dörrar för Litauen likaväl
som för Polen!
Gemensamt kännetecken för alla här antydda anspråk på
och löften om rådsplatser var, att medlemskap i rådet främst
fattades som en tillgång för den nationella egoismen, ej som
ett internationellt förtroendeuppdrag, samt att stormakterna
— Tyskland efter allt att döma därvid ej undantaget —
betraktade dessa platsers utdelning som sin gemensamma
ensak med högdraget ignorerande av förbundsaktens klara
bestämmelser om församlingens rättigheter både till
medbestämmanderätt vid skapandet av fasta och till fritt val vid
besättandet av rörliga rådsplatser. Även blundade man avsiktligt
för att församlingen tydligt uttalat sig för ett system med
»rotation» i fråga om samtliga rådsplatser, stormakternas
undantagna, och att denna stadgeändring endast genom
Spaniens ihärdiga obstruktion hindrats från att få gällande
kraft. Ue smärre staterna — i all synnerhet de s. k.
»ex-neutrala», vilka dock oemotsägligt äro de ursprungliga,
teoretiskt av alla hyllade, förbundsidéernas uppriktigaste
anhängare — betraktades vid alla dessa manövrer såsom nära
nog obefintliga. Därför väckte det också endast måttligt
uppseende, när denna grupps språkrör inom rådet, Sverige,
i god tid före Genévemötets början anmälde en mycket
bestämd reservation mot förändringar i rådets organisation i
samband med Tysklands inträde. De tongivande
Locarno-makterna Frankrike och England tycktes likställa Sveriges
ställning till Tyskland med t. ex. Belgiens till Frankrike och
därför vägra att tro, att ett även som principiellt kungjort
motstånd skulle fullföljas, sedan »de store» kommit överens. Det
är också karakteristiskt, att hela ärendet de första
Genéve-dagarna tyckes ha behandlats som en
»Lqcarnoangelägen-het» med specialsammanträden inom denna grupp och
förhandlingar mellan dess medlemmar under den tysta förut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
