Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Kuo Sung-Lin. Av Carl-G. Taube
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KUO SUNGLIN 185
förlorat. Han befann sig vid en liten station som heter Pai Chi
Pu just på andra sidan om Hsin Min. Han kunde se staden
Hsin Min i lågor och han hade sett den ena efter den andra
av sina bataljoner gå över till fienden. Han var en modig man,
han hade spelat om liv, ära och gods, och det enda han ej än
hade förlorat var livet; som det ej heller var mycket värt,
önskade han troligen göra slut på det som en soldat ägnar och
anstår. »Nej», sade kanske hans fru, hans trogna stabschef
och rådgivare, som väl till stor del bar skulden till hans
ödesdigra steg, »vi kan lätt komma undan till japanskt territorium,
och därifrån börjar vi på nytt nästa år». Och så fick hon sin
man att ta av sig den älskade uniformen och klädde honom
och sig själv i lånade bondkläder. En stund efteråt drog en
liten procession ut från stationen vid Pai Chi Pu i den
mörknande vinterkvällen. Det var en liten tvåhjulig kärra av den
tusenåriga modellen med spikade hjul, förspänd med hästar,,
mulor och en liten åsna i broderlig endräkt. Inne i vagnenen
liten bondkvinna med bagage och bredvid henne bonden och tre
eller fyra av hans följeslagare. En vanlig syn i dessa dystra
tider: en familj som flyktar från sitt hem av fruktan för
soldaterna. Några meningslösa skott höras då och då, och man ser
lågorna från det brinnande Hsin Min.
Långsamt skrider den lilla processionen över Mandschuriets
ändlösa slätter. Man passerar en och annan liten by, men inga
glada hundskall ljuda, och ingen fet värdshusvärd kommer ut för
att välkomna de resande. Innevånarna ha flytt eller så gott sig
göra låter bommat igen sina hus. Plötsligt höres ett väldigt brak
och en eldpelare stiger upp från Pai Chi Pu. Kuo Sung-lin ser
sig om och förstår att det är ett ammunitionståg som sprungit i
luften. »Så gott var det», tänker han med ett dystert småleende,
»det kostar alltid Chang Tso-lin ett partiotusental dollars, och jag
har ingen användning för smörjan längre». Brakandet fortsätter, då
den ena ammunitionslådan efter den andra exploderar. Men så
vid en krok av vägen viskar en av följeslagarna: »Soldater», och
pekar på en kavalleripatrull som kommer rätt emot dem. Vägen
är smal och flykt omöjlig. »Kanske det är mina egna», tänker
väl Kuo, men när patrullen kommer närmare ser han att även
det hoppet är förgäves. Det är kavalleri från Hei Lung Kiang,
Chang Tso-lins gamla vapenbröder när han som fribytare på
japansk sida förde guerillakrig mot ryssarna, och sin chefobrotts-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
