Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Ekonomi och världsfred. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EKONOMI OCH VÄRLDSFRED 219
Den omedelbara praktiskt politiska konsekvensen av vad som
nu sagts är emellertid att Europa som helhet icke kan avrusta.
Varken Australien eller Amerikas förenta stater kunde utan stöd
av starka krigsflottor ha behandlat de mongoliska invandrarna
så som de sedan länge gjort. Men visserligen bleve mycket mer
över för detta försvar, om Europas folk kunde hålla fred
inbördes.
I synnerhet Förenta staternas men också Australiens allt
strängare invandringslagstiftning har som bekant fått högst
djupgående betydelse även i förhållandet mellan de olika vita folken,
och detta ej blott för Öst- och Sydöst-Europas folk, som ur
många synpunkter kunna räknas till Asien lika mycket som till
Europa, utan också för de mellan-, väst- och nordeuropeiska
folken. Och mellan dessa folk har samma företeelse i försvagad
gestalt uppenbarat sig. Särskilt påfallande är förändringen i
England, tidigare hela världens asyl, öppet för alla vindar, nu
sannolikt landet med Europas strängaste inflyttningsrestriktioner.
Förklaringen är dels ländernas olika starka folkökning, dels
resursernas fördelning, som redan visats ha blivit ännu ojämnare
genom kriget. Den överströmmande italienska och slaviska
befolkningen är utestängd från Förenta staterna; vi nordiska, lyckligt
lottade folk värja oss — på basis av en i verkligheten otillämplig
krigstidsparagraf — med passtvång och inreseförbud mot
»konkurrens på arbetsmarknaden» från tyskar och slaver; och
engelsmännen värja sig åt alla håll. Även om krig och konflikter
lyckligtvis ännu icke ens skymtat vid synranden på dessa punkter,
är det givet att spänningen blir bestående och är ägnad att skapa
oro och bekymmer av skilda slag överallt i världen. Om icke
den överstatliga rättsordningen får helt andra andliga och
materiella resurser än den för närvarande har, är det ingalunda
uteslutet att exempelvis Sverige kan behöva försvara sig med
vapenmakt emot en ur olika synpunkter och för olika samhällsklasser
ovälkommen invasion söder och sydöst ifrån.
Mången söker räddningen ur detta dilemma i en tillväxt av
den inhemska nativiteten, som avskaffar det uppkomna vacuum,
d. v. s. fyller upp landet med de egna medborgarnas
avkomlingar och därigenom upphäver lockelsen för andra folk. Utan
att alls behöva komma in på befolkningsfrågans omstridda delar
kan man emellertid helt nyktert avvisa denna tanke därmed, att
det enda effektiva medlet skulle bestå i att nedpressa den egna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
