Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Den vite mannen i Mittens rike. Av Bertil A. Renborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN VITE. MANNEN I MITTENS RIKE 241
tariffer. I Washingtonfördraget av 1922 utlovade makterna att
på en särskild konferens genomföra en tullförhöjning på
lyxvaror till 7,5 %, ävensom undersöka möjligheterna för en allmän
väsentlig tullförhöjning. Denna skulle dock förutsätta att Kina
åtog sig att upphäva likinavgiften, varom mera nedan.
Ett annat makternas privilegium är kontrollen över det
kinesiska tullväsendet. Det kinesiska sjötullväsendet (Maritime
Cus-toms i motsats till Native Customs), vilket upptager
tulluppbörden i alla traktathamnar, är ett kinesiskt ämbetsverk men
står under administration av i Kinas tjänst anställda utlänningar.
Anledningen härtill är den, att tullinkomsterna utgöra säkerhet för
kinesiska statslån, som placerats i utlandet. Det kinesiska
postväsendet administreras gemensamt av utlänningar och kineser i syfte
att möjliggöra ett effektivt postsystem, men man kan där knappast
tala om utländsk kontroll. Då makterna genom
Washingtonfördraget rörande Kina av 1922 uppgåvo sin gamla rätt att hålla egna
postkontor i vissa traktathamnar, avgav Kina en förklaring, att det
icke avsåg att göra några förändringar i postens administration.
Frågan om vissa makters specialrättigheter, såsom besittandet av
särskilda territorier under arrende, Japans särprivilegier i
Mandsju-riet och koncessioner på järnvägar m. m. behöveri detta
sammanband icke beröras.
Beträffande de förmåner och rättigheter som tillkomma
utländska individer och korporationer i Kina hava, såsom ovan
påpekats, utlänningarna rätt att driva handel, bosätta sig etc.
endast i de s. k. öppna hamnarna. Dessa utgöra f. n. ett
sjuttiofemtal, spridda över de flesta av Kinas provinser. Somliga
platser hava öppnats genom fördrag mellan Kina och makterna,
andra genom frivillig akt av Kina. I förbigående må anmärkas,
att dessa platser visserligen benämnas öppna hamnar men att
många icke alls äro hamnar i vanlig mening utan belägna långt
inne i landet, fjärran från vattenförbindelser. De »öppna
hamnarna» äro helt enkelt viktigare platser, som ansetts lämpliga för
handel mellan utlänningar och kineser. I dessa hamnar få nu
utlänningarna bosätta sig, öva handel av alla slag, idka
fabriksrörelse och all annan näring samt förvärva fast egendom. Så
fort han beger sig utanför fördragshamnens territorium, förlorar
utlänningen alla dessa rättigheter och har endast rätt att resa
för sitt nöjes skull och måste vara försedd med särskilt av de
kinesiska myndigheterna viserat pass.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
