Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Nationernas förbund och minoritetsskyddet. Av Fredrik Johannesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATIONERNAS FÖRBUND OCH MINORITETSSKYDDET 291
sina polska minoriteter, men högsta rådet förklarade, att det
vore omöjligt att påtvinga Tyskland ett dylikt avtal samt att
tyska regeringen meddelat, att den skulle behandla de utländska
minoriteterna inom riket på samma sätt som de tyska
minoriteterna behandlades i utlandet. Glemenceau hänvisade till att
stormakterna även tidigare satt vissa liknande villkor för erkännande
av nya stater eller omfattande gränsregleringar. — Han
underströk vidare, att garanterandet av de föreslagna minoritetsavtalen
icke skulle — såsom fordom skett — tillkomma stormakterna
utan Nationernas Förbund och att tvister rörande tillämpningen
skulle handläggas av den fasta mellanfolkliga domstolen, varför
alltså bestämmelserna icke skulle kunna tagas till intäkt för en
interventionspolitik från stormakternas sida.
Artikel 93 av fredsfördraget i Versailles den 28 juni 1919
bestämde, att Polen skulle avsluta ett särskilt fördrag med de
allierade och associerade huvudmakterna om skydd för de
berättigade intressena hos de polska statsmedlemmar, som skilde
sig från befolkningens flertal genom ras, språk eller religion.
Fördraget undertecknades samma dag. Utförliga bestämmelser
om minoritetsskydd insattes vidare i fredsfördragen med Österrike,
Bulgarien, Ungern och Turkiet samt i särskilda fördrag med
Tjeckoslovakien, Jugoslavien, Rumänien och Grekland 1919—1920.
För Turkiets vidkommande ha minoritetsartiklarna i
Sévresför-draget ersatts av motsvarande skyddsbestämmelser i
Lausanne-freden 1923. — I enlighet med en av Nationernas Förbunds
första församling 1920 uttalad önskan ha Albanien, Estland,
Lettland och Litauen i samband med sitt inträde i förbundet
förklarat sig komma att tillämpa principerna i minoritetsavtalen.
Särskilda minoritetsgarantier gälla som bekant beträffande Åland
och Oberschlesien. — I detta sammanhang kan erinras om
bestämmelserna i Neuillyfreden angående frivillig och ömsesidig
emigration av etniska minoriteter i Bulgarien och Grekland
ävensom om den konvention angående obligatoriskt befolkningsutbyte
mellan vissa grekisk-ortodoxa i Turkiet och mohammedaner i
Grekland, som ingicks mellan sistnämnda stater i Lausanne 1923.
De högst intressanta försök till lösning av minoritetsfrågor, vilka
ägt rum enligt dessa avtal, falla emellertid knappast under
begreppet minoritetsskydd i vanlig bemärkelse och förtjäna även
av andra skäl ett eget kapitel.
Skyddsbestämmelserna i fredsfördragen eller i de särskilda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
